STEKA KYCKLING.

Idag skulle jag steka kyckling. Står och rör om i stekpannan, samtidigt som jag försöker lösa upp en väldans stor ihopklumpad klimp av kycklingstrimlor. Då jag just känner att strimlorna börjat lossna från varandra, händer det.
Jag råkar trycka så enormt hårt på kycklingstrimle klumpen att alla jävla kycklingsstrimlårna flyger upp mot min kropp. Det brände till, och hela jag blev dränkt av kyckling.

Nu luktar hela jag kyckling. Största broilern i hela staden liksom.

// Heidi, honungsmarinerad

OPEPP, TRÖSTÄTANDE & ANNAN SKIT.

Verkligen inte bästa feelisen idag. Känner att allt ligger på nacken, och jag vill inte orka med någonting. Provveckan kör igång imorgon, jag har för hårda krav på mig själv & inget vill vägen just nu.

GENOMTÄNKTASTE CITATET.

Såhär citerade jag mig idag;

"AJ! jag satte nästan ner baken på stolen"

Jag brukar liksom sväva i taket på lektionerna, istället för att sitta på stolen, vet ni ;)

TILLBAKA FRÅN UTBILDNINGSHELG.

Hej! Tillbakakommen från en utbildningshelg, som egentligen skulle ha slutat imorgon! Blev dock så många som inte hade tillfälle att vara med på söndag, så helgen förkortades!
Väldans kul kan jag väl inte precis säga att utbildningshelgen var, men det kan inte alltid vara roligt. Synd endå att den sista gången, blev den sämsta...

Imorgon blir det dock fart igen!

DRAR IVÄG!

                         HELLO AWESOME!                            

Far iväg på utbildningshelg! Kommer hem antingen på lördag eftermiddag, eller på söndag förmiddag.
Varit bussy living dehär veckan, så jag inte hunnit publicera några förinställda inlägg, men jag är ju bara borta 2 dagar så!
Ha en trevlig helg! :)

JAG ÄR HÄR IDAG.

Idag hade vi sportdag. Gick upp för ett berg 1 gång, de resterande 3½ timmarna chillade jag i kafeterian (gå igenom kompisars musiklistor & sätta mig så långt ut på ändan av bänken, vilket resulterade i att bänken drog en 180 upp i lyften, och jag var fem före att lyfta till högre höjder) 
Då sportdagen var slut, kom jag på att jag inte på morgonen anmält mig att jag var närvarande. Klarar mig riktigt bra utan frånvaroanteckningar, så tog beslutet att sådär 6 timmar försent gå och anmäla min närvaro och berätta att jag nog är på plats idag. 

Går in i huset och ska anmäla mig till läraren.

Jag: "Hej Bengt. Jag är här idag"
Läraren: "Hej Heidi. Jag vet att du är här idag"
Jag: "jag far sen inte hem med bussen, far med bil"
Läraren: "jag vet Heidi"

Efteråt insåg jag hur otroligt dum jag framstod. Måste ha framstått enormt frånvarande då jag säger "jag är här idag", då jag står rakt framför honom. Ungefär som om jag uppfattar att han inte kan se det själv. 
Jag framstod som allmänt enkel, dum.

* Bengt heter egentligen något annat

TIDEN RÄCKER INTE TILL.

Uppdateringen har väl inte varit den bästa på siståne. Ett inlägg per dag ungefär. Har så enormt mycket att göra, så varken tiden eller jag vill räcka till.

Under de kommande veckorna ska jag hinna med:
- en utbildningshelg, som jag egentligen inte har tid med
- 2 filosofi esseer
- historia projekt
- skriva modersmål analys
- skriva finska föredrag
- provvecka, bestående av 4 prov
- jobb med "projektet" jag jobbar med just nu, som dessutom ska framföras

Inbakat i detta, borde jag också hinna blogga. Men som ni ser, det kan bli lite svårt...

WASTING TIME.

Håltimme i 1½. Egentligen borde jag sätta tiden på att skriva filosofi uppsats, men har inte den minsta lust att sätta igång. Dock kommer det resultera i att jag då istället får sitta hela kvällen med fanskapet...
Sen ska jag på jakt efter vanliga vita t-skjortor också, som ska tryckas. Då återstår ju frågan var dessa tröjjor hittas...

FAME.

Idag hade vi vikarie på finskan.
Jag kommer insjungandes Diddy Dirty Money's "I'M COMING HOME, I'M COMING HOME, TELL THE WORLD I'M COMING HOME!" då lektionen börjar.
Vikarien ska ha namnuppror. Hon förklarar att hon tycker att det finns flera ansikten som hon känner sig ha träffat på förr.
 
Så får läraren för sig att hon högt ska gå igenom vilka hon tycks sig känna igen. Hon svänger ansiktet ett par varv nogrannt runt i klassen. Jag ser tydligt på hennes kroppsspråk vad hon försöker komma fram till. Hon säger inga namn hon tycker sig ha träffat på förut. Jag väntar bara att hon ska få det utsagt.
"Sinut tunnen tavanneeni ennen. Mehämme olemme varmasti tavanneet ennen?!"
Det är surprise surprise mig hennes blick stannat på.
Sedan går hon in på världens forskningsprojekt var vi kunnat träffa på varandra.

Dethär med "flera personer" var oväntat, det är intressant att jag tycks ha blivit omvandlad till plural på siståne. Och att hon kände tyckte sig känna igen just mig. 
Snart kommer väl dagen då jag börjar förknippas som en offenciell person, en maskot för skolan...
Som Naturi naughton sjunger: "FAME, I'm going to live forever"

Er första reaktion då ni ser bilden

"NEJ MEN, NU MINNS JAG! HENNE HAR JAG MÖTT PÅ GATAN NÅGON GÅNG!!! VARFÖR HÄLSADE JAG INTE!?"

Ungefär så. I'm fame. HAHA

(ps. jag är amatörfotograf och bilden gör verkligen inte rättvisa)

I FEEL STUPID WHEN I ASK "WHAT" A THOUSAND TIMES.

En av de största utmaningarna med att gå i en klass där hela undervisningen går på ett främmande språk, är att förstå varandra. Kan bli lite svårt emellanåt att förstå varandra då det finns runt 8 olika nationaliteter, alla har sitt egna uttal och sätt att prata.
Då kan du emellanåt känna sig väldans dum då någon frågar hur många datorer vi behöver till grupparbetet och du svarar "yes". 
Då ska vi inte nämna hur det känns att fråga "what?" i varannan mening då din bordsgranne är på väldans bra humör och väldigt pratsjuk.

Typ idag. Min bordsgranne var extra pratsjuk idag. Jag fick fråga "what?" ett X antal gånger. Det hela slutade med att jag kände mig dum, så jag valde att lé och svara på alla frågor med "yes", fast jag inte hade en blekaste aning vad snubben pratade om. 
Jag trodde han pratade om skoluppgiften vi höll på med.
I slutet av lektionen kom det dock fram att han hade pratat om att han skulle raka av allt sitt hår, och kände för att höra lite respons.
Han kunde ju inte ha fått bättre respons än mitt "yes" på precis varje fråga.
Tänk bara om han hade frågat "do you think I would look stupid without hair?"
Och jag kör "yes".

Dock råder jag att om ni någon gång inte har en blekaste aning vad någon säger till er, alltid lé och se glad ut. Då spelar det liksom ingen roll om det går lite fel.

// Heidi, yes

EN VANLIG DAG.

                                                                                                                                 

Blev väl ett som annat "HEEEEIDI, VAD ÄR DET DU SKREV OM PÅ BLOGGEN IGÅR?" som det första då jag kom in i skolan imorse. Men det får förbli obesvarat en tid framöver.

Ikväll borde jag skriva esseer, men istället hittar jag mig själv ätandes godis ur världens största godisburk.
Borde börja sparka mig själv ut på joggningsturer istället!

THE PROCESS AND THE STRESS.

Måndag morgon, börjar tack och lov 11!
Släpade mig upp 7.30 imorse, och drog på joggningrunda. Vadå pluspoäng till mig?

Kommer as usual vara en stressig vecka. Intryckt finns bl.a. ett utbildningsveckoslut, 3 essee uppgifter som ska skrivas, prat med all världens personer, utflyktsdag, jobb med projektet. Förmodligen hinner ännu något bli intryckt.
Men det är sånt man får ta, då man besämmer sig för att samtidigt som man går i skolan, sikta mot stjärnorna.

WE'RE GOING UP, UP UP.

Dagens plus och minus.

+ höjde två vitsord på höjningen
+ grymma meddelandet
+ söndags chill
+ fått en enorm pepp att börja fota till bloggen

- tröjan jag skulle beställa hann tydligen bli slutsåld över natten
- mår dåligt av all maat
- har massa inlämningsuppgifter jag borde skriva

// Heidi, plus VS minus

THE TIME OF MY LIFE.

Jättejättejätte, super, mega, enormt glad. Finns risk att jag springer och hoppar upp i första bästa förbipasserandes famn i vilken sekund som helst. Eller bara tappat förståndet. Så grymt glad är jag idag.

Idag blev jag kontaktad. Fick svar på något jag visste att jag inte skulle klara av, något jag visste att chansen var 1 på 100. De tyckte om min idé, svarade positivt.
Och jag fick en sån enorm egobooooost.

Om jag inte hade haft världens smutsigaste hår och om mina kinder inte varit uppblåsta som en blåsfisk, hade jag publicerat en "jag ler världens största léende" bild. Men den får vänta!

// Heidi, GLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAD

" I'LL SAVE YOU!! "

Idag skulle vi spela teater. Alla hade egna roller. Jag skulle spela en bitter pojke, som bestämmer sig för att ge igen åt mördaren som skjöt hans mamma och syster. Jag har 1 replik i den 5 minuters långa teaterpjäsen.
Först ska jag fejkgråta och snyfta enormt, sedan ska jag ropa allt vad jag kan "I'LL FIND YOU", när mördaren springer iväg.

Sedan kör det igång. Allt går bra.
Det blir min tur.
Jag drar till världens bästa snyft, fejkgråt och sedan vrålar jag ut det.
Det blev dock inte riktigt som planerat.
"I'LL SAVE YOU!!!!!" vrålar jag ut med enorm röstkapacitet över hela klassen.
Väntas nu, save the murderer that just killed my mother and sister? Lite fel blev det väl.
Dock fick jag efteråt höra feedback att mitt kroppspråk var så tydligt och att ingen någonsin kunnat tänka sig att jag skulle vråla sådär, så alla nog förstod att jag var på väg att göra allt annat än save the murderer.
Bra Heidi.

UPPFLYGANDE RULLGARDINER.

Idag skulle vi ha ett speciellt projekt på finskan. Så fort läraren öppnar dörren till klassrummet springer jag entuastisk först av alla in i klassen, för att jag är så taggad på finska!!! (läs: få en så bra plats som möjligt)
Längst bak i ett hörn, brevid ett fönster fördraget med en stor rullgardin, är var jag hamnar.
Dock tycker jag det är väldans synd att ha en stor rullgardin fördragen framför fönstret en så solig vårdag som denna. Jag bestämmer mig för att dra upp rullgardinen.
Jag tar lugnt tag i rullgardinen, och drar upp den lite. Det borde jag inte ha gjort.
Rullgardinen flyger upp i en speed på 120/h. Jag hinner inse faktum, och hinner just och just ducka huvudet ner mot magen, för att ta skydd för den kommande smällen.

PANG!!, En allt annat än lugn smäll uppenbarar sig. Intressant nog vänder sig alla tittandes mot mig, ett fåtal sekunder efter smällen. Det börjar tydligen bli en vana vem som donar med upptåg av detta slag.

Men det är inte bara rullgardinen som smäller. Plötsligt känner jag hur allting känns lättare, jag känner mig bekvämare.
Det var inte bara rullgardinen som kände för att smällas, byxknappen tyckte tydligen det var ett perfekt ögonblick att ge upp, flyga upp till högre atmosfärer, efter mitt fartfyllda duckande för smällen.
Den bekvämare känslan, visade sig vara att byxorna höll på att sakta, men säkert falla av mig.
Och hade jag bälte? Nej.
Det fanns inte så myket annat att göra än att försöka hålla god min.

// Heidi, fick testa på byx-häng

SKOLMAT.

Efter detta inlägg, kan ingen härreman komma och säga att han hade svårt att veta vad han skulle laga för mat till vår dejt. Paprika nomnomnom

// Heidi, röd paprika funkar också bra

LONG TIME, NO SEE.

Okej, det har varit lite tomt här under den senaste tiden, men ingen kan ha undgått varför. Anyway är det mesta borta nu,och jag återgår till bloggvärlden!

PLUGG.

Eftersom min kalender är fylld från botten till toppen de kommande 5 veckorna, fick ja ta tjuren runt hornen och försöka få lite bortjobbat. Blev en sväng i läxornas värld, har inte gjort dem på evigheter...
En lång tur matte, och nu är det engelska som gäller. Skulle vara trevligt att få lite filosofi + biologi bortjobbat också...

// Heidi, pluggis

KÄRLEK & TWILIGHT

Idag skulle vi debattera på modersmål.
"Är berättelser om olycklig kärlek mer syftat för män eller kvinnor?" var frågan.
En pojke i min klass framförde att olycklig kärlek berättelser nog garanterat är menat för kvinnor som drömmer om kärlek och lusläser Twilight.
Då ville läraren höra om någon protesterade. Ingen sträckte upp handen. Olycksfågeln jag drabbades - som vanligt.
"Heidi, du har suttit och sett totalt upprört förskräckt, WTF aktig ut - som du vore av en annan åsikt!" säger en röst i klassrummet.

Då fanns det inte så mycket annat att göra än att strida för mina åsikter.
"enligt statistiken är det unga finländska män som står för majoriteten av de tagna självmorden i Finland", säger jag. Like a boss.
Dock blev jag tillrättad. Men shit the same, huvudsaken är att jag stod upp för alla oss tjejer som inte sitter och dreglar över kärleksböcker, och som förstår att gå vidare fast drömprinsen gör slut.

// Heidi, gråter sig inte till söms med Bella's lullaby

BACK TO SCHOOL.

Tillbaka till skolvärlden idag. Försöker förgäves få upp stämningen med att lyssna på musik!
Men klaga ska jag inte, har ju trots allt chansen att börja först 11.10, medan många andra börjat redan 8.15 !
Förövrigt känner jag att det börjar vara passligt att börja ta tag i drömmarna NU!

// Heidi, let me breathe, let me live

LÖRDAG.

Tjenahej! Det är alltid lika trevligt att komma in på bloggen och upptäcka höga besöksantal.
Alltid efter "pepp inlägg" skjuter läsarantalet, konstigt nog i topp. Lite roligt, men trevligt om mina små tankar & pepp får någon att känna sig bättre till mods :) Om sanningen ska fram är min emotionella sida minst lika stor som min oseriösa förlöjligande sida!

Idag har jag haft en allmänt lugn dag. Kan behövas såna dagar ibland.
Är ännu så pass slö i dagsrutinerna efter resan, så passar på att sätta tid på mig själv.

INGET BLIR ENKLARE AV ATT VARA BITTER / DEPPA.

                      SJÄLVPEPP.                                                    


Inget blir bättre av att vara bitter, och  sätta tid på att deppa och sjunka ner. Man måste helt enkelt bara ta tag i saken, göra det bästa av situationen - och hoppas det blir bättre.

Jag har relativt lätt för att deppa ner och sura över småsaker. Kan vara allt från att jag måste återgå till den döda vardagen efter en semester, att skolgången går väldans mycket neråt till att jag är orolig för framtiden.
Det sista är något som stör mig varje dag, är så otroligt rädd att jag inte ska lyckas med mina drömmar. Inte blir det lättare av att ha så otroligt mycket större drömmar än de flesta andra i min ålder har.
För det sista jag kommer göra, är att stanna i min hemstad, vara småbarnsmamma och bo i ett egnahemshus och jobba med något normalt.
För så ska det inte bli, jag siktar så enormt mycket högre.
Något som stör mig enormt är människor som inte tror på mig, tror att jag inte kommer lyckas. Människor som berättar för mig att jag kommer enda upp som alla andra, än hur jag gör. Människor som säger "du är så barnslig ännu för att förstå, du får se sedan att allt inte går enligt dina planer"
VAD I HELVETE?
Det här är mitt liv, jag bestämmer vart jag tar det. Och att inget kommer gå enligt mina planer? Jag ska ha vad jag ska ha, om jag så ska kämpa som fan för att nå det.

Jag ogillar det typiska idealet att man växer upp, utbildar sig, skaffar familj, och lever hela livet så. Det är min åsikt, men självklart förstår jag dem som faktiskt vill leva livet på det viset. MEN jag förstår inte att alla dessa som vill leva på tidigare nämda vis, har mage att hacka ner på alla som sticker ut ur mängden, alla som inte vill skuffa barnkärror längs samma gata hela livet.
Och om de som väljer en annan väg, accepterar det typiska idealet, VARFÖR kan inte det typiska idealet acceptera de som väljer en annan väg då?
Alla är olika, och ingen ska förstöra någons annans drömmar.
Därför hoppas jag att alla läsare, tänker till en extra gång vad ni egentligen vill med ert liv.
Skit i idealet hur man förväntas vara, och sikta mot stjärnorna på egen hand.
För en dag kommer du kasta det tillbaka på dem.

Jag ska sluta vara bitter, återgå till vardagen. Sikta stenhårt mot de mål jag har, och inte ge upp förrän jag är där.
Och läsare, det tycker jag ni ska göra också.
Never let them bring you down.

BACK ON TRACK.

HEMMA IGEN GUYS!
Kom hem från min "Skandinavien visit" inatt. Kändes allt annat än okej att komma ut i kölden efter att ha sett sol & haft plusgrader varje dag under resan. Men all good things come to an end.

Idag är jag allt annat än pepp, och skulle helst sjunka ner under täcket för en god tid framöver. Har så enormt mycket som måste fixas, saker jag vill hinna med osvosv...

MORGONBESTYR.

På fredagsmorgonen var jag lite extra fartfylld och ivrig då jag borstade tänderna. Plötsligt hittade jag mig själv med halva håret i tandkrämlödder. "MÅSTE FOTA DET TILL BLOGGEN SOM DAGENS FAILING!", tänkte jag.

Springer efter kameran. Ska just ta en bild, då telefonen faller ner på golvet, hörlurarna dras ut och musiken börjar dåna i huset.

Böjer mig snabbt för att plocka upp telefonen, sätta i hörlurarna för att få tyst på oljudet, så jag ska hinna ta dendär bilden någon gång.

Efter en evighet får jag telefonen att fatta att överföra ljudet till hörlurarna, istället för att ha på högtalaren. Kameran är beredd att ta bild.

Det är då jag märker - tandkrämslöddret var borta.

Var glad en stund ända tills jag insåg att löddret inte alls var borta. Nu fanns det inte bara i halva håret, nu fanns det över precis hela håret.

Så fick jag gå resten av dagen med en härlig pepparmint arom i håret.

// Heidi, är jag bra, eller bra?