Idag skulle vi ha ett speciellt projekt på finskan. Så fort läraren öppnar dörren till klassrummet springer jag entuastisk först av alla in i klassen, för att jag är så taggad på finska!!! (läs: få en så bra plats som möjligt)
Längst bak i ett hörn, brevid ett fönster fördraget med en stor rullgardin, är var jag hamnar.
Dock tycker jag det är väldans synd att ha en stor rullgardin fördragen framför fönstret en så solig vårdag som denna. Jag bestämmer mig för att dra upp rullgardinen.
Jag tar lugnt tag i rullgardinen, och drar upp den lite. Det borde jag inte ha gjort.
Rullgardinen flyger upp i en speed på 120/h. Jag hinner inse faktum, och hinner just och just ducka huvudet ner mot magen, för att ta skydd för den kommande smällen.
PANG!!, En allt annat än lugn smäll uppenbarar sig. Intressant nog vänder sig alla tittandes mot mig, ett fåtal sekunder efter smällen. Det börjar tydligen bli en vana vem som donar med upptåg av detta slag.
Men det är inte bara rullgardinen som smäller. Plötsligt känner jag hur allting känns lättare, jag känner mig bekvämare.
Det var inte bara rullgardinen som kände för att smällas, byxknappen tyckte tydligen det var ett perfekt ögonblick att ge upp, flyga upp till högre atmosfärer, efter mitt fartfyllda duckande för smällen.
Den bekvämare känslan, visade sig vara att byxorna höll på att sakta, men säkert falla av mig.
Och hade jag bälte? Nej.
Det fanns inte så myket annat att göra än att försöka hålla god min.
// Heidi, fick testa på byx-häng
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar