CAFÉ

Chill @ café dag. På håltimmen gick jag & två vänner till stan, satte oss ner på ett mysigt café och snackade allt mellan himmel och jord i 1.5 timme. Kan inte säga annat än att det känns sjukt bra att ha hittat vänner man verkligen kan prata både djupa & skämt saker med.

På skolfronten, bortbabblades engelskan. På matten skrevs & räknades det så svetten rann. Sedan fick vi besök av en nån organisation?

MINNESFÖRLUST?

Okej, ärligt talat minns jag inte vad jag gjort idag.

UPPD: tvingat i mig skolans sås. Snackat om ögonbryn. Fördrivt fysiktimmen med att chatta på en skolsajt, med hon som satt bakom mig. Kollat folk på FB. Snackat onödig s_hit överlag.

ENGLISH PRESENTATION

Idag blev det min tur att ha den efterlängtade engelska presentationen. Var så otroligt nervös.
I alla fall, jag står längst fram i klassen och läser ett A4 papper med engelsk text, och känner hur hela världen gungar & hur mitt stammande blir högre och högre. MEN det gick bra, fick klassen att skratta då jag berättar om mina simleksakshästar.
Frågorna som folk frågade gick helt okej att svara på de med. Vissa höll med mig totalt angående vad jag berättade om, medan vissa tyckte jag var helt ute och cyklade, men vem bryr sig?

I slutet blev diskussionen så pass ivrig angående ungas drickande (hur kom det in på det spåret?) så jag hamnar stanna där längst fram i klassen, och se glad ut eftersom läraren glömt att jag fortfarande står där.
Sen märker hon att jag ännu står där, så då uttrycker hon något i stil med "OOOOHHH, POOOR YOU, YOU ARE STILL STAYING THERE! WE FORGET YOU, NAAAW :) " Då drog jag mitt stora smile och hela klassen skrattade. Då kände jag mig lycklig.

Jag tycker om då folk "naaaw":ar åt mig.

STÄMPLAD

Idag berättade min vän att man fick önska sig något då klockan visade 11.11. En stund senare berättade hon att man också fick önska sig något då klockan var 22.22

Då frågade jag om man fick önska sig något då klockan är 33.33
"Snälla, hur ofta slår klockan 33.33?" fick jag som svar.

Än en gång har jag blivit efterbliven stämplad.

BACK TO WORK AGAIN.

Tjena eller vad man ska säga? Idag steg jag in i skolbyggnaden 2timmar innan skolan började. Satt och dödade timmar eftersom jag vägrar köra så sitter hellre 2 timmar tidigare i skolan då. Sedan hade vi morgonsamling. Och en alldeles för lång fysiktimme. En historietimme där jag smörar i varje minsta hörn så pass mycket så stekpannan ryker. Och ja, sedan gymnastik.

Förövrigt har jag suttit och drömt om ostbågar hela dagen. Suttit skrattande och förklarat hur roligt det känns att hålla handen på halsen då man pratar. Sedan har jag visst också hunnit hälsa åt samma städerska 2 gånger under en timme? Famous, någon?

VOLLEYBOLL BARN.

Jag då typ. Idag har vi spelat volleyboll på en strand. Såklart flög bollen i vattnet. Ni kan gissa vems tur det var att sörva och vem som fick springa i det iskalla vattnet. Jag. Vattnet var skitkallt. Kan stolt skryta med att jag simmar i slutet av augusti.
Sedan skulle vi spela. Bollen flög till mig hela tiden. Men då var jag så trött efter mitt dopp, så jag log och blinkade med mina hundlögon och som en blixt från klar himmel började pojkarna springa efter & sörva bollen istället. Jag slapp alltså göra det.

Men tro inte det var över, plötsligt flög bollen in i ett väldans brännnässel buskage. Då log jag också med ögonen. Och pojkarna gick utan ett endaste gnäll in i det stickande brännäslebuskaget.

JAG HAR EN BRA DAG.

Idag gör jag ingenting. Möjligvis käkar lite ostbågar + BLOGGAR

Yes, jag gjorde bort alla inlämningar och skolarbeten igår, även fast det var villa avslutning och jag väldigt gärna gjort något miljoner gånger roligare. Men tanken att jobba bort allt skolarbete på söndagen då jag ska CHILLA! avgjorde saken. Nu är Allt cleanat och ingeting måste göras. 

VILLA AVSLUTNING

Denhär helgen är det villa avslutning (har dock ingen aning om de var bara igår, eller om det är villa avslutning idag också?) I alla fall, medan hela stadens befolkning firade på ett eller annat sätt igår, satt jag från kl. 11 på morgonen till 00.30 med en egypten inlämning.

Det är villaavslutning en gång i året...och jag lyckades missa den. Congrats.

HAPPY EVENINGS.

Käkat ostbågar & kollat Snobben på tv. Så beskriver jag mina fredags tonårskvällar.

Till mitt försvar - nej, jag mår inte okej efter denhär skolveckan. Helt på bottnen, orkar inte.

TJENA.

Idag har vi haft elevkårsval i festsalen. Alla satt på stolar. Jag satt ensam på golvet. Fullt med stolar & stora människor runtomkring mig, vilket resulterade i att jag inte såg ett skit.

Inte undra på att jag inte förstod hur man skulle rösta, vilket slutade i smått chockade & irriterade vänner ( som inte förstod hur någon kunde vara så blåst) och som fick förklara för mig vad jag egentligen skulle skriva på lappen, efter att jag lyckats klotta hela röstlappen full med neonrosa understreckingspenna.

SHT UP, OKAY?

För jag blir rent utav så jvlt arg på människor som hela tiden ska hacka ner på andra!

Idag skulle första klassisterna bära bort 600? stolar från en festsal efter en samling. Alla hjälper till. Cause jag har ryggproblem och inte får överanstränga ryggen står jag vid sidan och tittar på. Då kommer en snubbe från förra skolan och uttrycker sig "nu fn hjälper du till, fn"
ALLTSÅ vem är det egentligen som ska säga "vad fn?!" Liksom, om du nu tycker att alla ska hjälpa till (oberoende om de är skadade eller inte) för att alla stolar fort ska bli bortplockade, är det inte enklast att du sätter den tid som du hackar ner på skadat folk, på att istället plocka undan stolar? Döm inte före du vet. Och som vi blev förfrågade på samlingen, mår du bättre av att trycka ner någon annan?

D.U.M.B.A.S.S. Du kan rent utav ta och böja dig till din bak. För vet du, jag tar ingen skit.

½ CHILL

Halva dagen har bestått av håltimme. Den håltimmen innefattar 2+ timmar. Jag & min vän satt/gick på stan och snackade om pojkars hår, skolan och jobbiga tonårslivet.

Andra halvan av dagen beskrivs med matte, utlysandet av skolfreden & en engelskatimme där jag än en gång slapp presentera mig själv.

JAG SKYLLER PÅ ATT JAG RÄKNAR MOPEDERNA PÅ SKOLGÅRDEN

Ett säkert tecken på att det verkligen är ta " 0% överlevnadschans" på mattetimmen är att du sitter och tittar på mopederna utanför fönstret. Usually hatar jag mopeder. Eller i alla fall ogillar väldigt mycket. Det vet ni nog redan.

GÖDSLING?

Min diet går inte så bra. Rättare sagt - skjuter varje dag fram dieten till "imorgon".
Ibland måste man gödsla sig själv, även om man rullar fram som en boll.

KÄNNS FINT, SKICKLIG MATEMATIKRÄKNARE HÄR HEJ

Jag skrev en 5:a i varje matematikprov i åk 9. Nu då jag började gymnasiet visade det sig tydligen att jag är bäst på matematik, om man jämför mig och mina 2 vänner. Hur lyckat på en skala från 1-10?

DA MEDIA VUELTA.

Meningsutdrag ur "Danza Kuduro", en av de bästa sommarlåtarna som någonsin gjorts. Har dock inte en blekaste aning vad det betyder.

Idag har jag börjat dagen med att hetsringa runt till mina vänner kl. 7.40 på morgonen för att få låna en finska bok över en lektion, eftersom jag e så * lat att jag inte orkat fara och köpa en själv.
Sedan har jag spontan meddelat att jag slutar på franska (hela 1 timme franska blev det för mig) till mina vänner som fick föra det vidare till läraren (hihi) Uppsägandet av mitt franska kontrakt slutade i att jag fick en 1.45 timmes håltimme i stället. Leidon, hunger och skithumör beskriver de minuterna bra.
Därefter genomled jag en engelska lektion där jag satt och gjorde mig osynlig för att slippa framföra min presentation om mig själv. (reason: ALLA andra i gruppen hade skitbra, planerade presentationer och min egen låg i bottnen) Sista timmen fysik, spenderades med en paruppgift där vi skulle mäta volymen av en vattenflytandekork? Mitt par pratar finska, jag pratar svenska. Alla förstår vilken show det blir då vi ska kommunicera, blir inte enklare av att jag inte förstår det minsta av vad jag ska räkna ut.

Tycker synd om mitt par, hon fick förklara samma sak för mig säkert 8 gånger. Och jag såg fortfarande ut som ett frågetecken.

S.I.C.K - SAD, ILL, CRYING & KEYLESS

Då man är sjuk (värk i hela kroppen & ev. bihåleinflamation), och är 5 före att inte fara till skolan för man mår så otroligt dåligt - men man endå far för att visa den grymt perfekta skolelev man är, kan man se att man inte är i skick på andra håll än att man delvis: 1. sitter och gnäller över kölden varannan minut medan ens klasskompisar svettas, 2. man får skrattutbrott i matbordet på luchen så man rent utav ligger över matbordet med händerna runt huvudet och garvar så tårarna rinner. Sedan tar du en paus för att inte tappa andan, är tyst några sekunder - och börjar sedan storgarva hysteriskt igen. Och dels 3. man tycker lektionerna kan jämföras med en ögonblinkning.

Men man kan lyckas med så mycket mer än det ovannämda. Ska lugna ner mig och sammanställa part 2. av dagen - det vi kallar dagens fail helt enkelt. I nästa inlägg får ni läsa om det.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, var det väl någon som sa?

UPPD. Här har ni dagens fail:
Efter att ha varit ickeomtyckt av min gymnastiklärare i 2 år måste jag passa på att satsa stenhårt från början då vi fick en ny gymnastklärare nu i gymnasiet. Så då skulle vi presentera oss själva och berätta om en sport vi håller på med. Jag sade att jag tycker om att se på fotboll i tv:n. OCH att jag springer/joggar 2 km varje dag. Läraren blir jätteinteresserad och pratar längre med mig än någon annan. Allt går bra tills läraren i slutet av lektionen säger att vi ska ha jogging nästa jomppatimme. Det var då jag insåg vad jag gett mig in på. 
Hur lyckas jag? Du ska vara oerhört glad att du inte är lika dum som mig.
Och du som stjälde mina hjärnceller får gärna lämna tillbaka dem (helst före söndag så jag hinner planera ut en grym (!) idé hur jag ska fixa denhär joggingen pga. min passform i form av en köttbulle)
p.s en av mina klasskompisar tyckte tydligen min fredags moped-incident var lite kul. Okej, om jag ska vara ärlig GARVADE hon.
Då jag var liten (okej, för 1½ år sedan ville jag bli komiker...KANSKE något jag kunde satsa på, jag menar - jag skulle i alla fall inte behöva oroa mig för att inte hitta jobb och förbi pank)

EN KÄNSLA AV ATT JAG LYCKATS GÅ OCH DRA PÅ MIG BIHÅLEINFLAMATION

Har hela dagen gått och känt mig sjuk. Det har totalvinglat i hela huvudet så fort jag stigit upp & allt i synfältet har plötsligt blivit genomsuddigt. Har gått och kännt mig äckligt varm. Området runt ögonen är allt annat än friska då jag måste gå och dusha kindpartierna i kokhett (!) vatten för att få bort värken som existerar under ögonen. Värken hålls borta i 1½ timme, sedan kommer den tillbaka igen.

Förra året hade jag bihåleinflamation 4 gånger på 9 månader, så skulle inte förvåna mig det minsta om det är kronisk bihåleinflamation jag lider av.

PIZZA / LITEN FLICKA

Dagen har spenderats med att köra runt fram och tillbaka (tack o lov med bil) i hela stan för att hitta ett par nya skor åt mig, efter gårdagens lilla "lyckas-riva-sönder-skon" incident. Då vi slutligen hittat ett par skor  for vi till en pizzeria för att hämta pizza.
Vi fick vänta på pizzorna i 1 timme. Härligt!

Den barnsliga glädjande känsla som uppstår då du inser att du ännu kan hitta skor på barnsidan.

// Gymnasietjej här hej, 16 år.

MOPED JKELSKAPET.

Ekvationen jag + moped är verkligen inget att rekommendera.

Fredag morgon kl 7.10 : kickstartar vespan pga. den inte tycker om att starta (läs: eftersom jag använt den 1 gång under hela sommaren) Sticker hemifrån med vespan kl. 7.15. Hinner bara 400 m. då "dags att tanka" bilden lyser. Gör en radikal snabbsväng och kör hem tillbaka. Min far kollar bensinluckan och där finns tydligen fortfarande mycket bensin? Så jag sätter mig på vespan, hinner bara börja köra då "tanka" lyser igen - fortsätter dock köra utan att bry mig. Hoppas av hela hjärtat att jag inte stannar på vägen eftersom jag är fullt medveten om att min telefon befinner sig i mammas bil. Jag når tack å lov destinationen - parkerar vespan på skolgården kl. 7.30.

Slutar skolan 14.30. Väntar att den största rusningen på mopedgården är borta. Jag vill dock inte börja köra hem eftersom rädslan att fastna på vägen, utan en telefon i bakfickan en fredagskväll inte är det första jag drömmer om. Så efter prat med ett par vänner får jag för mig att gå till mammas arbetsplats, 1.5 km bort för att få min telefon som liten tröst - för att i alla fall kunna ringa om jag stannar. Jag går alltså i gassande sol till jobbet, får telefonen - och går tillbaka 1.5 km till mopedgården.

Väl framme vid mopogården står en lärare på gården så jag vägrar gå och starta mopeden (VEM vill stå och kickstarta inför lärare?) och köra iväg - vilket resulterar i att jag går fram å tillbaka på skolgården för att vänta på att läraren ska fara hem. Jag går flera varv runt skolområdet för att vänta på att läraren ska sticka. Till sist (efter väääldigt lång väntan) sticker denna, och jag går till mopeden för att fara hem. Allt är fixat - hjälmen är på, nyckeln i och jag är redo att sticka, yes!

MEN vad händer? Joo, vespan startar inte. Jag försöker kickstarta flera gånger, men inget händer. Där står jag alltså hoppandes med en hjälm på huvudet och vespan startar inte. Jag tror jag är ensam, men bakom mig står tydligen ett par människor och talar, great -.-

Blir att jag ringer hem, sätter mig ner på skolgården och väntar på bensin/hjälp att starta mopeden. Lång väntan is it. Efter 15 minuters väntan på skolgården kommer hjälpen. Bensin fylls i vespan, mitt på skolgården, mitt i stan (pinsamt) Sedan kickstartas vespan och jag far iväg. Hinner köra 25 m, ska just köra ut från skolgården då jag hör ett konstigt surr, och mitt i allt slocknar vespan. Om jag inte skulle hållt in bromsen skulle jag ha rullat ut okontrollerat på vägen och hamnat under en bil i halv 5 rusningen. Yes liksom. 

Pinsamheten regerar efter att vespan slocknat - och jag får ta tag i den tunga vespan och gå med den bakom knuten 70 m. Min far kommer och hjälper mig, men vespan startar inte. Pappa får den slutligen ändå startad och jag far iväg. Kör iväg och allt är bra. Eftersom jag är fullt medveten att det varit vägbyggarbeten på cykeltrottoaren, så man inte kan köra där är jag så duktig och kör på sidan av bilvägen istället. Alla tittar småkonstigt på mig. DÅ ser jag att vägbyggarbetsbarackerna på cykelvägen är borta och att jag kunde ha kört där -.- Så jag kör upp på cykelbanan.

Jag är i sådan panik att jag sjunger samtidigt som jag kör, för att lugna ner mig själv. Har kört en bit sjungandes då jag plötsligt ser en jättestor grävmskin apparat, komma upp från igenstans 20 m. ifrån mig. Jag tror den står stilla, men tydligen inte. Den är på väg emot mig, jag blir i panik , kör snabbt mot höger och är 5 före att bli påkörd. Klarar mig endå, och kör hemåt.

10 minuter senare anländer jag hem, då uppstår problem med att parkera vespan. Får dock den endå parkerad och är på väg att låsa upp dörren till huset och gå in, då jag upptäcker att jag inte har nycklar - och dörren är låst. Liksom, kan någon ha mer otur än jag?! Klingar på flera gånger men ingen öppnar, där står jag i enormt behov att gå på WC. Får genialiska planen att gå till bakredörren som tack och lov - är öppen! Fort in, snabbt till vessan. Men tro inte det slutade där - då jag snabbt skulle ta av mina skor för att slippa till vessan - lyckades jag riva sönder min ena sko. Just efter att jag gått hela dagen och funderat hur mycket jag egentligen tycker om de skorna, att jag ska börja ha dem oftare. Lyckat, verkligen. Perfekt slut på dagen!

Jag kör aldrig mer moped. Aldrig, alltså bokstavligen aldrig. Mina föräldrar får nog börja överväga att skaffa en taxichaufför till mig endå! (skämt å sido) Detdär gör jag aldrig igen. DÄR SER VI HUR DET GÅR DÅ MINA FÖRÄLDRAR FÅR DEN GENIALISKA IDÉN ATT JAG SKA FRIGÖRA MIG OCH TA MIG FRAM PÅ EGEN HAND. Skulle nog ha blivit ett tiotal mindre problem om jag skulle ha suttit på med dem då de for till jobbet.

// stolt mopedälskare som älskar att ta vespan till worket, eller?

UTFLYKTSDAG - 18.8.2011

Orkade inte skriva igår, var en rejält fartfylld dag.

Hade två vanliga lektioner, käkade och trängde oss sedan in i två bussar för att med resten av första klassisterna sticka på utflyktsdag ut på havet. Efter att ett tiotal personer inte fått plats, och att det hela slutat med att dessa hamnade sitta på golvet, körde bussen iväg.

Väl framme fick vi order att i grupp traska en naturstig på 3 km & gå upp i ett utskiktstorn där vi väl på toppen attackerades av flygmyror, vilket fick oss gå ner snabbt igen. Sedan forsatte vi gå mitt i höstliga skogen, jättekul med tanke på min svampfobi. Svampfobi? - Jaadå. Skrek så fort jag såg en svamp, vilket resulterade i att läraren & klasskompisarna fick sparka bort svampar, ställa sig framför svampar, få mig att tänka på annat & varna mig för svamparna. Så där gick jag och skrek, och hela klassen inklusive läraren skrattade åt mig hela vägen. Någon måste ju bjussa på sig själv för att bilda bra klassammanhållning! Och denna någon var tydligen jag. 
Så det var alltså tredje dagen och jag blev tydligen redan klassens pajas. Helt okej, eller? Då ska jag inte nämna hur många i andra klasserna som hörde mina skrikanden (och dessutom mötte oss då vi gick i skogen), vilket resulterade i att alla glodde & flinade då jag kom tillbaka fortfarande levande från skogen. Men liksom - accept me as I'am, or see me walk away.

Efter promenaden hann vi också ha lekar i form av att balaserna med visst antal fötter i gruppen, springa runt en stående käpp ett X antal varv för att sedan yrande springa tillbaka och växla till nästa - och en lek i form av att bilda längsta snöret av kläderna vi hade på oss, där min grupp förövrigt kammade hem segern. Kändes grymt att alla kämpade för samma mål, vi hjälptes åt att dra snörerna ur varandras skor, band ihop jackor, hörlurar & byxor. TACK FÖR EN UNDERBAR DAG!

THE SECOND.

Även om första skoldagen i gymnasiet igår var helt okej, kändes det rent utav för *piiip* att stiga upp imorse. Som jag en gång läste på en blogg "första gymnasiedagen kändes som himmelriket, andra dagen kände du att du ville hoppa från en bro". Men bäst att bara stiga upp och vara tyst.

Lektionerna idag - okej. Första ordentliga lektionen i form av engelska där vi pratade i småa grupper om varför vi valt just denhär linjen osvosv. Har förövrigt blivit bekant med en massa trevliga människor i klassen.

Hela två lektioner gick till information. Känns helt okej att ha informationstimmar 4 gånger i veckan (då vi bara pratar, typ idag då ena lektionen bestod av att gå igenom vilka redskap som är nödvändiga att ha i penalen...), medan de andra klasserna redan kör på fullt, vrålläser medan vår klass blivit beodrade att "vi funderar på detdär med böckerna senare". Till råga på allt har de andra klasserna redan fått veta vilka dagar de ska ha prov (joo hej, andra skoldagen och det pratas redan om prov för deras del)
Den sistnämda punkten fick mig slutligen övertalad att jag nog valt rätt linje endå, någon som förstår varför?

Förresten, idag har jag börjat läsa franska, ja ni läste rätt.

// den ytterst spontana kursväljaren som går till kurserna lite hur som helst, utan att ha anmält sig - vilket resulterar i att hon får ha en personlig presentation högt i klassen vem hon är & på vilken linje hon går, istället för att anmäla sig till kursen och bara svara "Cést moi" då hennes namn uppropas (och slippa skämma ut sig)

FÖRSTA GYMNASIEDAGEN

"Välkommen tillbaka till ett nytt läsår" talet var slöare än någonsin, men funkade utmärkt då jag satt långt bak i salen och undehöll mina vänner med världens coolaste skämt. Den nya klassen verkade bra (people som verkar vilja kämpa för att nå mål!) och jag förstod all information som gicks igenom, (helt okej med tanke på att allt går på engelska.) Lekarna vi hade med tutorerna gick bra de också, antagligen första gången på 12 år som jag inte genast drar mig ut. Tror också att jag undvek att skämma ut mig, men engelskan behöver väl övas upp lite... Skillnaden mellan she och he har tydligen lyckats hoppa av vägen under sommaren...

Utifrån texten, dagen gick förvånanasvärt bra!

DEN STOD PÅ HJUL.

Skohyllan som jag lyckades få att rulla iväg idag alltså. Jag står i skoaffären. 18.45 p.m. Jag böjer mig ner för att kolla på ett par skor, lyckas tappa balansen, faller ner i en hög och den 4m långa och 1.5 m höga skohyllan bakom mig får sig en drastisk smäll och rullar iväg. Kvar på golvet ligger jag.

Tack och lov utgör jag mina scener diskret, inte ett enda skopar föll av hyllan *puh* Med min tur kan jag riktigt bra föreställa mig då alla 120 par skor faller ner samtidigt över mig.

// tjejen som överväger att testa bowling med en skoställning istället för med klot

EN SISTA SOMMARLOVSNATTS ROMAN

Mitt humör är verkligen ett "slänga kappan efter vinden" objekt. Ena sekunden på topp, andra totalt nedstämt.
Det blev ett besök till staden idag i alla fall. Dock i form av att sitta och läsa på biblioteket i 1h & 45 minuter. En härlig tystnad.

Och på tal om härligt, finns det något som gör dig gladare än då du på en Måndag eftermiddag, mitt i 16.00 rusningen står och väntar på att få gå över ett övergångsställe, och bilen som kommer körandes sakta stannar in farten och visar att du får gå över? Du ler mot föraren, som ler tillbaka mot dig. För en halv minut stannar resten av världen upp.
Något av det finaste som finns måste nog vara vackra människor, människor som är vackra på insidan.

Förövrigt står skolväskan packad. Kläderna (som förhoppningsvis är okej!) är valda & nervositeten har inte kommit ännu.
Idag var det den sista sommarlovsdagen.

Imorgon är det första dagen, och den får bara inte bli fel. IMORGON BÖRJAR JAG GYMNASIET!

IF YOU CAN IMAGINE IT, YOU CAN DO IT.

Var det visst en klok man som sade för länge sedan. Så omedveten gjorde jag som han uppmuntrade mig...
Hej, idag har jag fått hela duschgolvet, 5.5 kvadratmeter fyllt under ett 2,5 cm vattentäcke.

// fortfarande ivrig att plaska med fötterna i vattnet

HEADER / ROSA MOLN

Har varit teknisk och lagt till en header. Hade egentligen planer på att ha en bild på mig fotad i fin miljö, men eftersom jag varken har en fotograf eller har fördelen att bli bra på bilder som tas med bildutlösare (heter de ens så?) så får det bli en annan gång. Rosa moln är väl helt okej det med.

SISTA SOMMARLOVSDAGEN

Dagen består av att kolla ut vilka kläder jag ska ha första skoldagen (som förhoppningsvis är imorgon? med hopp om att den inte är idag...) Vill nämligen få en bra start i gymnasiet, innehållande att jag inte skämmer ut mig eller sticker ut ur mängden på ett negativt sätt. Vet vilken tröja jag vill ha, däremot är jag så negativt inställd att jag inte kommer passa i den så jag blir så irriterad/nedstämd att jag inte orkar laga mig till stan.
Att hitta en vän som skulle kunna komma med är väl inte det lättaste det heller ._.

Så fort ändras planerna, igår var jag 110% taggad att shoppa skolmaterial & kläder.

BARNKALAS

Jag vaknade imorse med ett väldans ryck. Någon annan som känner igen sig i "HAR JAG FÖRSVIT MIG?!" rycket? Hade förutspått det kvällen innan, att jag skulle försova mig alltså. Vakna upp klockan 11.00 av att huset skulle krylla av ivriga kalasande barn. Höra trappstegen i trappan, se solen skina in genom det brevid liggande rummets fönster och se mig själv rusa upp i en speed på 130/h för att snabbt smälla igen dörren för att slippa visa mig offentligt i pyjamas  för 12 åttaåringar. En ren mardröm.

Men nej. Klockan var 8.30. Tystnaden härskade. Söndag, min näst sista sommarlovs-sovmorgon. Dit för den.

EDIT: Har firat barnkalas idag. Varit skurken bakom skynket i "fiskdamm/godispås leken", blivit omdöpt till Amanda, visat enorm respekt & agerat fotograf. Det blev visst också lite för mycket tårta.

MARSHMALLOWFOREST.BLOGSPOT.COM

Det här är tiden. Det här är nu. 1½ sommarlovsdag kvar. Jag lever idag.

Efter ett X antal spontana "starta-blogg-impulser" är det här jag slutligen hittar mig själv. Här på blogspot, med bloggen marshmallowforest.blogspot.com. Namnet? också det ett spontant namnförslag som dök upp i mitt huvud sent den sista onsdagskvällen av sommarlovet. Namnet som ett skyfall, delvis som ett rop på hjälp då sockerbehaget blev för stort i min dietperiod, och delvis av kärleken till skogen. Kort och bra alltså.

Det är här jag tänkt blogga om mitt liv, allt det som händer. Allt det som händer och som helt enkelt bara måste dokumenteras. Jag skriver om mina dagar, min humor, mina äventyr, och allt det andra som ryms där emellan. Med hopp om att trivas och stanna.

VÄLKOMNA!