Lever de ideala ungdomsåren.

Valborgsaftonen 2012 spenderade jag i sängen. Hade lyckats trampa in en gignatisk nål i högra foten.

Tänkte att det inte kunde bli värre. Liksom, WE'RE GOING UP, UP, UP!!


Nyårsafton  2012 - hittar mig sängliggandes. Spysjuk.
Hoppas alla har det jätteroligt, såväl om ni ligger däckade på en främlings soffa eller äter nyårsmiddag med tjocka släkten. Känn ingen sorg för mig. Har ju trots allt spyhinken brevid sängen, som sällskap.

Julen 2012 sammanfattat.

Lovade ju mina öron som gisslan ifall jag inte berättar vad jag sysselsatt mig med i H:fors.

Gick ju aldrig desto mer in på vad jag gjorde i Helsingfors under julen. Därför tar ju nyårsaftonen till ära, och sammanfattar mitt lilla äventyr.
Eftersom jag haft den absolut tyngsta hösten i hela mitt liv, blev jag erbjuden en kryssning över julen. Meningen var att jag skulle kunna vila och ta igen allt det jag missat under de senaste 2 månaderna. De tre senaste månaderna har varit ett helvete befattande såväl personligt sjukdomsbesked som ifrågasättande av det mest självklara.

Hoppade därför 22.12 på ett tåg mot Helsingfors. Kort därefter på en 5 dagars julkryssning mellan Helsingfors och Stockholm. Och älskling, fan jag levde.

Anlände till Helsingfors. Älskling välkomnade mig hem.

Var en sväng via Stockmann. Den affären har garanterat Finlands finaste skyltfönster.

Checkade in på båten. Var på väg att flyga upp i taket då jag insåg att jag skulle bo i De Luxe hytt.  

Hytten var amazing. Finaste chokladen + ett kylskåp fullt av softdrinks & alkohol. King size sängar och

ett gigantiskt fönster med bästa utsikten över gågatan innuti båten.

Satt i timmar och tittade på människor från all världens hörn. Somnade på kvällarna under en
himmel av gnistrande stjärnor. 

Stack på fika nu som då. Physalis en smakupplevelse i sig själv. 

Hann på en 2 dagars sväng till Stockholm också. Hann gå på shoppingsrunda samt ta del av storstadsliv. 

Kort sammanfattat vet jag inte när jag senast varit lika lycklig som då jag befann mig i Helsingfors. Börjar bli lite av en tradition, tre gånger under 2 månader. Helsingfors har blivit lite som min lilla oas, dit jag sticker då det blir för mycket.  

Jag ska köpa en ny boll åt Rymdhunden Hilda

Förmodar att jag är rejält utttåkad, då jag hittar mig själv framför tv:n, tittandes på BUU-klubbens julkonsert.

Dags att laga sig ut?

Min näsa.

Jag har haft komplex över min näsa hela mitt liv. Skitful och askyvärd. En naturlig följd av en mamma med fransk näsa, och en pappa med potatisnäsa. Ni kan ju bara försöka föreställa er hur den ser ut.

Som om jag inte redan skulle påminnas av mina näskomplex tillräckligt ofta, inrycker bror oskyldigt:

"Heidi, din näsa har växt mycket större på siståne!!! :))))))) "

Lovar er mycket bloggning som kompensation.

Tror döden håller på att ta livet av mig.

Huvudet väger betong. Jag vinglar fram i sick-sack då jag går. Magen kör berg-och-dalbana. Ansiktet värker. Jag kan inte tänka klart.

Det var en tämligen underlig spysjuka jag dragit på mig.

27.

Okej, jag tar tillbaka det där jag sa om att 22.12. var den värsta helvetes dagen man kunde tänka sig. Var lite för hastig i svängarna. 27 är dagen som kan jämföras som undergång.

Försökte ta mig fram på stan. Totalt OMÖJLIGT. Blev oehört irriterad. Människorna var som gamar. Vinglade fram och tillbaka på gatorna. Slet och trängdes som aldrig förr. Saknade begreppet folkvett.

Under de senaste dagarna har jag hunnit uppleva BÅDE Helsingfors' och Stockholms julrusning. De var helveten. Men min hemstad tar priset - alla gånger.

Take it all away.

Hallååååja män.

Er absoluta favorittjej anlände hem sent igårkväll. Utmattad till 1000 efter ett 45 minuter försenat tåg. Dygnsur efter att ha tvingats maratonspringa runt en hel jäkla tågstationsplattform på 1 min. för att hinna med fortsättningståget.

Min dygnsrythm är borta. Jag har ångest över att vara tillbaka i den här staden.

Jaja. Mera om mina dagar på vift i hufvudstaden, kommer senare.

GOD JUL!!!!!!!!

Älsklingar,

Önskar alla läsare, vänner, haters, stalkers, skolhälsovårdaren, sammarbetspartners, föräldrar och alla andra på denna glob, en riktigt god jul.

Kan medans jag håller på sända några hälsningar från Helsingfors också :-))))))

VIP.

Okej fänz.

Om allt har gått enligt planerna, bor jag nu i VIP. Högsta våningen. Har bästa utsikten.

Jag menar, VIP borde väl vara en självklarhet för en Very Important Heidi?

ÅTERKOMMER

Välkommen hem.

Ooooh. Helsingfors. Som jag väntat. Saknat dig. Gråtit nätter.

Har anlänt till H:fors, staden med stort H. Hann befinna mig 2 minuter i da capital förrän jag drabbades av ohälsosamt hård hjärtklappning, alternativt extas tillstånd.

Därför sammanfattar jag Helsingfors kort: snygga män (!), fin arkitektur och en kärlek till svenska teatern.
Älskling, jag tror jag är kär.

MOT H:FORS

Tjena amigos!

Sitter på tåget mot Helsingfors. Jag kommer spendera en som jag kallar det, alternativ jul. Som en liten hint, in case jag bestämmer mig för att försäkra mig om att få vara ifred, och såvida inte avslöjar var jag befinner mig. Kan ju iaf berätta så pass mycket att jag stannar borta över hela julen.

God jul i förskott kompisar!!

På en hundradels sekund.

GOD MORGON

#1 Såhär glad var jag imorse kl. 05.55 då jag vaknade och insåg att 21.12.2012 bara var humbug och jag således inte sprängts i tusen bitar och att massa Heidi partiklar nu flyger runt i atmosfären.

#2 Såhär glad var jag då jag insåg att det visst var idag jag hoppar på tåget till Helsingfors.

Förövrigt är det nog märkligt då jag får sitta och trycka på avtagar knappen med STORTÅN för att få en bild....

Snacka om att vara bra på att matcha.

Blev ju tämligen förvånad då min manligtkönade klasskompis satt och stirrade och rent utav PEKADE på min bak.

"LOOK!!!!!!" skrek han.

Första reaktionen som ordinarie kvinna är ju att bli besvärad över att mensen skulle ha bidragit med läckage.

"eh....what?" säger en besvärad Heidi.
"THE NUMBER ON YOUR TROUSERS, 2 AND 1!!!!!"
"eeeh?"
"HEIDIIIII, IT'S THE 21th today - the big disaster, don't you know????!!!!!"

Så insatt är jag angående jordens undergång.

Fem före ihjälkörd.

Ei nej, det var nära. Att jag blev ihjälkörd alltså. Av en, som min högstadiekompis kallade det, bulldozer.

bildkälla

Kommer lugnt gåendes mot skolan över övergångsstället, då den kommer farandes rakt EMOT mig. Känner hur vi har ögonkontakt - bulldozerns lyktor och jag. Känner vibrationen i marken. Blir i hysterisk panik. Chansar snabbt och går ut på BILBANAN. Överlever.

Hinner bara till nästa övergångsställe då jag hör grymtande igen. DEN KOMMER IGEN.
Denhär gången bakom mig. Får ju satan springa som fäen.
Ser hur dens lyktor kommer närmare och närmare bakom mig. Den kör hårdare och hårdare. Jag är i panik. Springer för mitt liv. MÅSTE hinna vika in på skolgården innan den hinner ifatt mig. SPRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIING HEIDIIIIIIIIIIIIIIIIIII, SPRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIINGG

Ojj hjälp vad jag sprang. Sprang för mitt liv.
Då den just är på väg att ta mig, och jag inser att jag dör i en bulldozerolycka istället för i jordens undergång, kör den plötsligt ut på vägen.

Pulsen i 2000. Men jag överlevde. Jag överlevde. MEN HÄRREGUD, JAG ÖVERLEEEVDE!!!!!!!!

Räven traskar över isen.

Det här är en dålig dag. Ärligt talat, en riktig satans dag. Nu tänker jag inte på Maya indianeras förutspående om undergång, snarare faktum hur jag ska överleva skoldagen.

Min skoldag skulle bestå av EN lektion från 08.15-9.30
Efter det skulle jag ha en 2½ timmes håltimme. Sedan avsluta dagen med ringlekar med resten av skolan.

Eftersom jag bara skulle ha haft en lektion, försökte jag övertala modern min att få vara hemma och vila mig. Jag menar, att missa EN liten timme, kan inte göra SÅ stor skillnad.

Mamma var allt annat än positiv till min idé. Skickade iväg mig till skolan.
Och nu blev det tydligen inte bara en skoldag bestående av en lektion från 8.15-9.30

Nej, för nu för sjuttons gubbar, tvingas jag vänta till klockan FYRA, 16.00 på att få skjuts hem.

Ser framemot en underbar dag. Speciellt med tanke på att varenda kotte i min umgängeskrets har tagit ut en ledig dag. Jag däremot, får sitta ensam i hörnet längst bak i matsalen och knapra i mig min tomtegröt.

(to my ladies: JAG TAR FÖR GIVET ATT NI FÅR OTROLIGT STORA SAMVETSKVAL NU DÅ NI LÄSER OM MIN ENSAMHET!!!!!) 

20 December - en helvetes dag att handla.

Vad ni än gör - handla ALDRIG mat den 20 December. I absoluta nödsituationer, försök få det insatt förrän kl. 16.00. För den timmen är närmast jämfört en djävulstimme.

Hela affären består av gamla tanter och gubbar som vill handla lutfisk. Breder ut sig med sina kärror i hela korridorerna. Bländar en till golvytan med de orangefärgande kärrorna. Småbarn klänger i föräldrars ben. Teinin som rustar upp inför glöggkvällen. Människor som överväger vilken jul limpa de ska välja. Mänskliga varelser som inte har den minsta aning vart de är på väg.

Mataffären i juletid, är verkligen inte ett ställe jag rekommenderar åt människor med kort stubin.

Ställer er en fråga.

Vad är det för fel på mig?

Då vanliga människor vill skratta, läser de humorbloggar. Då jag vill skratta, läser jag modebloggar aka."hej-idag-köpte-jag-en-ny-tröja-på-H&M-hade-håret-i-mittbena-vill-ni-se-mina-nya-jeffrey-campbells?"

I was never like the other kids.

Jul-ångest.

Varje jul drabbas jag av enorm ångest. Människor jag glömt att existerade, vill ha kännedom vad jag önskar mig i julklapp. Lika svårt att veta varje år. Jag är den minst materiellt-glada människan man kan hitta.

Jag vill ju helst bara vara glad, umgås med människor jag tycker om och rädda världen.

Förutspår att jag kör samma taktik som varje år, i jul också . Meddelar hela companiet att jag vill ha hörlurar. Värt att få X antal förpackningar med hörlurar med tanke på att jag lyckas ha sönder ett par i månaden.

Det blir nog bra så. Fin önskelista.

Alternativt kunde jag ju bestämma mig för att köra extra hårt och spontant och såvida önska mig en gitarrspelande romeo. Kunde vara roligt. Värt ett försök?

Tjejen med svampfobi.

Jaha. Okej. Ja. Live with it.

Här har man gått hela livet lycklig och trott att tryffeln är en gigantisk chokladklump som hittas under jordytan. Så avslöjas the ugly truth - tryffeln är en svamp.

Jul med Ernst, förstör min julstämning.

Med tårna över bassängkanten.

GOD MORGON

Vaknar med dagdrömsillusioner om att ligga i simhallens bubbelpool från 07.00-20.00
Försöker desperat kompensera abstinensen med en fem minuters morgondusch.

Humorbloggaren herself.

Vi hade som skoluppgift att individuellt fylla i ett papper med pratbubblor i 1850-talets Ryssland. Sedan hade vi omröstning vilka bubblor som var trovärdigast. 
Allas papper fick röster. Mitt papper fick inte en enda jävla liten röst.

För att göra det ännu pinsammare bestämde sig läraren för att fråga inför hela klassen varför min bild inte fick några röster. "Den var alldeles för seriös" svarade en klasskompis.

Humorbloggaren herself blir anklagad för att vara för seriös. SCORE.

Bara pinsamt.

Idag på mattelektionen råkade jag tappa mitt suddgummi på golvet. Duktig elev_2012 börjer sig ner för att plocka upp suddgummit.

FALLER av stolen. Hittar mig själv med övrekroppen mot markytan. Känner hur baken är siktad RAKT UPP i skyn. Har ironiskt nog, dagen till ära, världens kortaste undertopp.
Resultat: årets värsta naken-bak chock.

Försöker från golvytan framföra att kompisen ska dra ner min topp för att unvika en ännu större disaster. Hon uppfattar inte vad jag säger.

Läraren uttryckte sig: "Heidi, I don't know what you are doing there back in the corner..."

Då jag slutligen lyckats kravla mig upp, möts jag av ett som annat skräckslaget ansikte.
Mina klasskompisar vänjer sig aldrig med mig.

I detta nu.

Borde jag dansa livet av mig på Ungdomsfullmäktiges julfest. Istället sitter jag hemma med 3 inlämningsuppgifter + 1 förhör.

Better times are coming.

Förändring.

Tjena mammas pojkar.

Som de uppmärksammaste uppmärksammat har jag gått och bytt design. Kände för att vara lite mer rak på sak. Kan ju inte förlita mig på ferrarin hela livet ut, menar jag.

Någon missnöjd?

Jag blev ett måndagsbarn.

Spontana tankar måndag 17/12/2012 : 11.26

Går ännu runt i helgens halvförstörda festlockar.
Försöker ta mig fram i korridorerna med en väska proppfull av fotorekvisita.
Överraskas med huippubetyg i engelska.
Rustar upp för en 4 timmars lång håltimme.

Ooooh shiiiet, darling.

Idag ska jag på photoshoot. Med i väskan packar jag en dammvippa.

Söndag.

Idag kommer ni få försöka leva utan uppdatering. En hel hög med läxor inklusive 2 inlämningsuppgifter.

Vem var det som sa att man brukar varva ner, sista veckan förrän jullovet?

Snygga pojkar på julfesten?

Då jag & Co. skulle lämna julfesten, stannade en manlig lärare oss i dörren

Lärare: "Nååh Heidi, såg du nå snygga pojkar på festen?"
Heidi: "helt ärligt talat - nej"
Lärare: "äschdå. vart är ni på väg nudå?"
Heidi: "hem"
Lärare: "kanske det finns snyggare pojkar där hemma?"

Det kan du lita på. För Helsingfors är hem. Såväl då det gäller mitt, som mitt hjärtas.

Stockning.

Var gigantisk stockning vid ingången till julfesten. Människor vinglade runt som galna höns och pratade som om de hade haft betalt för det. Gjorde ett försök att ringa upp en kompis. Stod i 5 minuter och försökte tyda hennes beskrivning var hon befann sig.

Diskussionen slutade med att jag insåg att hon satt i soffan 30 cm från mig.

Joulujuhla.

Tjena amigos.

Idag ska jag på julfest. Brukar sluta med att jag kommer svettig inspringandes 10 minuter efter att alla satt sig. Hinner inte ta av mig jackan, så får sitta 2 timmar i en kokhet sal, aka. ångbastu och känna hur svettdropparna rinner ner för pannan.
Sedan hittar inte klassen vår klassföreståndare, och springer runt som en stor skock vilsna får. Vår muffinslåda är liksom varje år borttappad, och kaffepausen slutar med att vi får söka oss hungriga tillbaka till festsalen.

Vi kan ju alltid hoppas det går bättre den här gången.

John Lennon.

Heidi: "min mamma säger  att jag ser ut som John Lennon"
Kompis: "jaa faktiskt, ni har nog liknande ansiktsdrag, t.ex. näsan"

Lennon är legend. Ska känna mig väldans stolt nu.

Problem of an ordinary girl.

Snälla högre makter, hjälp mig.

Alternativ #1
Tvätta håret, och två timmar senare försöka locka det.
Resultat: lockar som går från formade makaroner till spagetti på en halvtimme.

Alternativ #2
Försöka tupera bort de mest feta partierna i håret och locka resten av håret.
Resultat: lockarna håller, men får vara beredd att hela mittbenan skriker SMUTS.

Help, anyone?

VARFÖR händer sånthär alltid MIG?

URSÄKTA UTTRYCKET, MEN VAD I SATAN ÄR PROBLEMET?!

Vad är odsen för att gamla sliskgubbar ALLTID kommer och pratar med MIG?! Är inte bara en gång gubbar kommit fram och velat välsigna/ragga upp/ prata med mig.
Idag kom en gubbe i gigantiska fyrkantiga glasögon och eskimohalare fram och ville prata kyrkoskatt.

Om det fortsätter i samma stil, blir jag illa tvungen att skaffa karl. Alla nyländska pojkar ombes kontakta.

Varför göra det svårt?

Kompis: "säg ett romantiskt pojknamn"
Heidi: "romeo"

Det kan nog inte finnas något mer romantiskt pojknamn än Romeo. Till och med Shakespeare är på min sida.

Relax, take it easy.

Det är dags att börja överväga att lugna ner sig, då t.om. lärare kommer förbi i skolkorridoren och viskar:
"Heidi -RELAX"

Hyvä päivä, joka päivä.

Varit och tagit ut tågbiljetter till Helsingfors. Bitches should see me now.

13|12|2012 - trött tjej säger hej.

Luciaceremonin gick bra. Saftserveringen gick utmärkt.
Travade in 25 minuter för sent, varefter jag satte mig i ett bord och kollade att pojkarna skötte sina uppgifter.

Resten av dagen sprang vi på kontor och sökte en borttappad sovsäck. Planerade shiet_coolt_event_2012. Fyllde i blanketter.

Bjuder på saftkalas.

Idag är det Lucia. Min årskurs står ansvarig för skolans luciafirande.

Varenda jäkel utav 150 pers. har en betydelsefull uppgift. Spela piano, läsa en dikt eller vara stjärngosse.

Själv ska jag stå och hälla upp saft i matsalen.

SKÅL

Återkommer senare, såvida jag inte lyckats dränka mig i floden som ska stjälpas ner i 600 glas.

Onsdagkväll.

Blir ofrivilligt kidnappad för att agera kläd smakråd. Anledning #1, till varför jag hatar julfester.

Vid akuta problem och frågor, hittas jag lättast på köpcentrets herrsida.

Hipster Heidi.

Min kompis har påpekat att jag är hipster.

I helgen var jag och shoppade underkläder. Bland alla miljontals förpackningar med undies fanns en förpackning med benämningen "hipsters". Kunde inte minnas var jag hört ordet förr.
Så slog det mig. Oooh, shiet.

Om jag ska tro min vän, är jag tydligen en trosa.

The human being.

Jag har lite svårt att förstå mig på människor ibland. Liksom hej, rakt framför lösgodishyllan i närköpet finns största synligaste inspelningskameran. Tror ni inte ändå att någon liten mummeli på eget initiativ, är och provsmakar med sina knottriga fingrar, bland boxarna?

You are on candic camera, darling.

#SUCCESS.

Jag känner att jag lyckats otroligt, nämnvärt bra i min blogg kampanj. Dags att lyfta händerna upp i skyn, då t.om. ens forna haters börjar lé åt en i korridorerna.

Nååh, går ju int att vara utan att att dra på mungiporna då jag hysteriskt ropande, springer fram som värsta spurtern bland folkmassorna i skolkorridorerna.

Pinsam.

Heidi: "alltså du måst tycka de är helt jättepinsamt att umgås med mig, då jag beter mig såhär!!"
Kompis: "de finns ju nog en orsak varför jag går 10 meter bakom dig...."

Jag pinsam? PÖÖHHH

Min klass.

Engelskaläraren var på huippufeelis på dagens lektion. Delade generöst med sig av tips hur vi kunde förbättra oss till nästa prov. Förklarade att vi inte kan lita blindt på allt vad vi läser. Vill oss det allra bästa.

Vi elever var nu int så taggade. Hela klassen satt som fastklistrade och tittade ut genom fönstret.
BMW:n, vars tjuvalarm skrikit i 10 minuter, var så oerhört, obeskrivligt faschinerande.

Such a fool.

Snacka om att sakna social kompetens. Här har jag gått oskyldigt och umgåtts med en kompis från 08.00-16.10 idag. Pratat oavbrutet i flera timmar om allt mellan himmel och jord. Allt bra.

Kommer hem. Loggar in på facebook. Inser att stackaren fyller år idag.
Där hade jag gått och pratat om konstiga grönsaker i pastasåsen, irriterande män, svettavdunstande händer och underbyxor hela dagen, utan att ha lyckats åstadkomma ett enda litet grattis under 8 timmar.

Skäms så mycket att hela öronen har svällt upp och förvandlats blodröda.

Headbangande flyglärd flamingo.

Jag kallar min vän för snorrman. Benämningen är inget sexistiskt relaterat eller så, snarare en sammanbindning av min kompis för + efternamn. Idag kom snorrman senare till maten. Så satte hon sig ner själv i ett bord på andra sidan matsalen. På andra sidan matsalen sitter jag feat Co.
Eftersom jag inte stödjer mobbning, kände jag mig skyldig till att försöka få henne att få syn på oss.

Jag gör försök att ropa på henne med hennes riktiga namn, vilket inte leder någonstans. Bestämmer mig för att ta i bruk vår kompis benämning "snorrman". Ropar några gånger diskret, utan resultat. Kvinnan sitter i sina egna tankar tillsammans med köttgrytan.

Får ta till hårdare lösningar. Lösningar bestående av att jag böjer mig hastigt fram och tillbaka, och cirkulerar med armarna i stora, hysteriska cirkelrörelser. Ser ut som en korsning av en flamingo som just lärt sig flyga och en headbangare. Samtidigt som jag utför dessa moves, ropar jag i enorm stämma över matsalen:

"SNORRMAN, SNORRMAN, SNORRE, SNORRIS, SNORRMAN, SNORRE, SNORREE!!!!!!"

Då jag är som mest på G med ropandet och rörelserna inträffar mirakel. I den sekund som jag ropar "SNORRE", lyfter den lilla förstaårsklassisten i motsatt bord upp huvudet från sin tallrik.
Stackaren lyssnar tydligen på benämningen snorre.

Själv bestämde jag mig för att avsluta kampanjen.

Förfrågad.

Satt i skolcafeterian idag. Cafeterian var fylld av människor. Plötsligt kommer köksan fram till mig
"Int är det väl din bil som är parkerad sådär så att varutransporterna inte når till dörren"

Tittar ut genom fönstret. Möts av en röd total felparkerad Ford. Bakom den står tre gigantiska lastbilar som inte slipper fram till köksdörren.

Det var inte min bil. Ändå kan jag inte släppa faktum att köksan frågade just mig. Det räcker tydligen inte med att både skolans elever och personal  redan ser mig som skolans lustigkurre, nu tror t.om. kökspersonalen att jag är dum i huvudet.

Grani.

Var så lycklig på lektionen idag. Satt och predikade om Grankulla. Så huippumegabra feelis att jag sku ha kuna spränga taket i lycka.

"Heidi, Grankulla är bara skit, snobbar och heroin"

Älskar mina manligtkönade klasskamrater. Ser så positivt och optimistiskt på allt.

#YOLO

Måndag morgon. Sitter längst fram i klassen. Sjunger "Friday, Friday, gonna get down on Friday"

No mä nyt vaaan vähän fiilistelen.

Terapi.

Bästa far-dotter terapin: sitta på internet och titta på Ferrarin.

Det är fina grejer det, vet ni.

Mötet med tv-kändisen.

Idag råkade en tv kändis komma förbigåendes mig på stan. Då hon såg mig lyste hon upp som en enorm sol.
Kände mig så jävla stolt. Kändes som om hon förutspådde att hon och jag ännu kommer jobba tillsammans.

Vad är odsen för att gömma sig bakom lås och bom, för ett stelfruset Finland?

Min kompis drar till Vuokatti. Mitt stalkningsobjekt till Medelhavet. Familj till jobb & skola.

Jag har varit vaken sedan gryningen. Ätit frukost i min tystnad. Tittat på julkalender årgång 1970.

Mainstream life bestående av morgonpussar i nacken och frukost på sängen, är lite för klent för mig.

Honey, you have got a fast car - but is it fast enough to drive away from this hell?

För bakom kulisserna är striderna så blodiga, att varken ord eller bilder någonsin kommer kunna beskriva smärtan.

Making me glorious.

Jag hade bråttom idag på morgonen. Kastade på mig första bästa paret sockor. Då jag stiger ut genom dörren möttes jag av massor med snö.

Men vad gjorde nu det? Jag hade ju tagit på varma, mysiga sockor - och kunde såväl förbereda mig på en utmärkt vinterdag i drivorna.

Tittade ner på mina fötter. Jag hade lyckats ta på mig vadlåga sockor.

Regards from nowhere.

Termometern visar -25. Vi har varit utan vatten i 3 timmar. Vattnet i hela stadsdelen är avstängt pga. läckage. Jag är så törstig att jag kunde dricka upp hela Nilen. Och så vill jag helst inte gå och sova med oborstade tänder.

Skulle kännas ansvarslöst att vakna smutsig i munnen på självaste självständighetsdagen.

Ja, mamma.

Efter att ha färdiguträttat provveckans sista prov, ringde mamma hem. "Är du trött nu?"

Hur kunde någon INTE vara trött efter en 2 veckors lång provvecka med 1-2 prov PER DAG?!

Mästerbakaren herself.

Fick förtroendeuppdraget att baka julstjärnor. Tycker dock dom liknar mer rymdskepp eller ninjagubbar, än stjärnor.

Som Segergest, I guess.

Vi firade prov (läs:killer) veckans sista prov med att högtidligt ställa oss upp och sjunga Vårt Land, Vårt Land, i auditoriet.

I min skola gör vi ALLT med stil.

Turdagen.

Upplevde världens hektigaste morgon imorse. Var väldigt stressad och rädd att jag skulle komma för sent. Drabbades av sura uppstötningar, fullständig svindel och dålig magkänsla.

Väl framme i skolan, är ingen på plats. Då jag suttit i 1 timme och väntat, kom en klasskompis förbi.

"Heidi, vi börjar 9.45"

Jaha, där hade jag suttit och väntat i 1 timme med min smärtfyllda kropp. Under den tiden hade mina klasskompisar legat hemma och sovit. Kände mig så oehört orättvist behandlad.

Förinställt, honey.

Hatar förinställda inlägg eftersom man alltid låter som ett tok då man försöker filurera ut vad man håller på med i denna stundens jag.

Men jag vet exakt vad jag håller på med just nu. Skriver det sista provet.

Antingen sopar jag banan eller sedan är det jag som är trasan, som banan sopas med.

Personlig utveckling.

Ni vet hur mycket det nuförtiden pratas om att man ska ha en chans att utvecklas som person (okej ni vet inte, det är bara jag som flummar), för att lättare hitta sina styrkor och chanser att förbättra sina svagheter?

Jag kör stenhårt på det. Varje dag håller jag stand up med mig själv. I en gigantisk spegel med blinkande lampor runt omkring. Där sitter jag och pratar och kör stumt pantomim.

Jag utvecklas som bara den, varje dag. Inte föds någon som Mr.Bean inte.

Good for you, baby.

Idag avverkade jag prov 4 utav 6.

Vi hade 2 timmar på oss. Efter 45 minuter var jag klar. Eller ja, okej...så mentalt söndersågad att jag beslöt mig att lämna rummet.

Det enda som snurrade runt i mitt huvud var nylänningar och faktum att mitt liv är för kort för sånthär tidsspillo.

ursäktar faktum att ni bara får gamla bilder nuförtiden. har som regel att inte publicera bilder där jag inte dushat på flera dagar och har en smörask till hår = min vardag @ provveckan  

Stämplar mig väl som drottningen av fån.

Jag börjar bli orolig. Ekvationen skyhög statistik och extremt gloende människor i skolan går ganska bra ihop. De småtittar inte lite sådär. De bokstavligen stor-glor.

Nå, får vara glad över tiden då jag fick vara relativt okänd.

Min utseendefixerade kompis.

Idag satt jag ensam i korridoren då min manligtkönade kompis kom förbi. Jag känner honom inte så jätte bra, men eftersom han såg otroligt trött och tom ut, kände jag som den humana människa jag är, skyldighet att fråga hur det stod till.

Heidi: "Hej, hur är det? Du ser sjuk ut"
Kompis: "jag vet. Mitt hår har int den bästa dagen idag"
Heidi: "eehh.... jag menade att du inte ser ut att må bra" 

Som humorbloggare blir du aldrig tagen på allvar, oberoende om du störtgråter en hel kväll då du hamnat framför en bil eller frågar hur kompisen mår.

Utåtriktat.

Då man får vänförfrågningar på facebook och de 3 gemensamma vännerna ser ut såhär:

Aaah just jaaa, nu vet jag exakt vem våra gemensamma vänner är.

CAMPAIGN: Heidi for Helsinki.

Som många av mina trognaste följeslagare vet, hyser jag en väldigt stor akt och beundran för Helsingfors. På sidan av Finlands präktigaste arkitektur, finaste julfönsterskyltning och Svenska Teatern hittas enligt min åsikt också de finaste pojkarna i denna stad.

De senaste månaderna har jag kört kampanj Helsingfors. Vid varje ingång till en lektion har jag gnällt om hur nylänningarna håller mig vid liv, hur vackra dessa människor är och hur min hjärta kör upp i tvåtusenfemtio då tåget rullar in på Helsingfors tågstation.

I början av kampanjen himlade min klasskompisar med ögonen, stötte ner H:fors borna som "stadsdaijjor" och tappade tålamodet med mig.

Nu har jag kommit så långt i hjärntvättningskampanjen att mina klasskompisar skiner upp som solar så fort jag öppnar min mun för att hylla denna vackra stad.

SUCCESS

INGET ANNAT ÄN EN FLOPP.

Vet ni, dagens tv-julkalendrar är en total jävla flopp.

Finns ingen vettig logik eller spänning överhuvudtaget. Ni vet barn, annat var det på min tid då vi färdades genom maskinrummet i ljusets hastighet med Dieselråttor & Sjömansmöss.

@DRESSMAN.

Här sitter jag och gottar mig bland ett hav av herr boxers.