torsdag 29 december 2011

SNABB TALK.

Plötsligt kom den tillbaka. Som ett sus genom mig. Blogglusten. Och kanske är det bäst så.

Dock blir det som allt för ofta nuförtiden, inga bilder. Kameran har blivit mig allt trognare under den sista tiden, men med tanke på bildstölderna, får det bli såhär. Det blir ju endå en eventuell flytt inom kort.
Men tills dess ska jag ta och underhålla, sånt jag faktiskt kan.

måndag 26 december 2011

ANNANDAG JUL.

God jul, ska väl jag också hälsa välkommen med... okej, det är annan dag jul och julen är fem före över, men bättre än ingenting alls. Förövrigt är jag medveten om att uppdateringen legat i bottnen de senaste veckorna, men det är ingen vits. För tid är pengar, och jag har tagit val. Tänker dock inte gå in närmare.

Skulle kunna skriva en självbiograf om allt vad som hänt i mitt ytterst intressanta liv, men den sparar vi till någon annan dag. Stay tuned.

onsdag 21 december 2011

TRÖTT.

Jag är trött på bloggen. Trött på designen. Trött på bilder utan inlägg. Trött på alla ryssar som besöker mig varje dag. Trött på att ha hela huvudet fullt av text att klottra ner, men att orken inte räcker till.
Men framförallt, så evinnerligt trött på att R knappen på datorn är sönder.

Heidi, har leijdon.

HEJ IGEN.

Okej, om jag ska vara riktigt ärlig har jag inte den minsta lust att blogga idag. Men bara för jag lovat, så gör jag det. De senaste veckorna har varit otroligt tunga, med förhör, omtagningar, läxor, höjningar, arbeten som ska lagas klart, presentationer... och allmän stress. Nej, jag tycker inte om november och december.
Och nu då det hela tog slut idag, är jag alldeles för trött för att orka skriva om alla händelser under dessa tre veckor.
Men förr eller senare kommer det bli mer uppdatering. Blir också så mycket lättare på bildfronten då jag skaffat mig en fotograf!

Förövrigt är det snart jul och jag är överstressad, vilket leder till att jag överreagerar och blir alldeles för stressad med allt som har med bloggen att göra, vilket leder till att jag funderar på att byta blogg. Vi får se.
Hörs.

fredag 16 december 2011

FREDAGSBLOGGNING & TANKAR ANGÅENDE BLOGGEN.

Okej, skrev inget igår, men så blir det ibland. Bloggar idag istället.
Och dethär med bloggandet, jag vet inte. Jag tycker det är jättekul, jag blir glad av att skriva, men endå känns det i bakhuvudet så omöjligt. Jag inbillar mig att läsare tror att jag aldrig gör de saker jag skriver om, för de låter så otroligt. Inbillar mig att läsare tycker att jag bara sitter och försöker verka rolig. "Liksom hur skulle hon kunna lyckas med sådär mycket varje dag?" Jag är rädd för att inte bli tagen på allvar.
Men vet ni? Även om det låter otroligt, så har jag gjort precis allt vad jag skrivit om. Allt.

Så vad försöker jag säga med det här inlägget? Jo, jag vet inte om vi kan ha det såhär. Att jag skriver om alla de stunder i vardagen då jag skämmer ut mig, men endå har ett stort lénde på läpparna varje kväll pga. hur mycket konstigheter jag hunnit med under hela dagen.
Jag överväger att börja skriva mer om mitt liv, vad jag gör och så. Men sanningen är att allt det jag gör bort mig, egentligen är mitt liv. Och jag skriver så mycket hellre om det, än leker modedocka och skriver om ett jobbigt tonårsliv (hej, idag var jag i skolan), precis som alla andra i den här staden.
För en sak är säker, nån modeblogg ska det här inte bli.

Återkommer

onsdag 14 december 2011

FLAXANDE.

Idag stod jag och skrek i korridoren, berättade åt alla om gårdagens vampyrattack. Då kommer jag plötsligt på att min bordskompis är sjuk idag, vilket resulterar i att jag får chans att sitta med benen på dennes stol och ha det allmänt bekvämt på timmen. Blir så pass glad att jag snurrar runt i piruetter med armarna flaxandes åt alla håll i väldans fart, samtidigt som jag hoppandes hurrar. Då plötsligt klyver mina armars svängningar inte luften längre. Något fanns i vägen, något hade kommit emot.
Vänder mig om, ser en kvinna. Det är då jag inser att jag snurrat runt, slått henne med båda armarna i snurrningarna. Det var hon som hade hindrat armarna från att klyva luften.
Hon var tydligen på besök i skolan. Ett väldigt bra intryck hon måste ha fått av skolan, tycker jag.

Heidi, bidrar till att dra folk till skolan

READ ALL ABOUT IT.

Idag har världen varit allmänt emot mig. Vaknade without reason med ena ögat rött, extra snygghetspoäng. (Som påminnelse till mig själv, var beredd på att det säkert kommer en ögonsnubbe gåendes förbi som stannar och glor på mig i 10 sec.) 
I skolan hann jag bara sätta mig ner på tyska timmen, då jag fick veta att vi skulle ha skriftligt förhör. Hade jag läst? Nej.
Hade en jobbig skoldag. På biologi timmen hade vi också skriftligt förhör. Hade jag läst på det då? Nej.

Heidi, mottagaren av minitestet med 0 poäng

TJENA.

Okej, skulle ha väldigt mycket att skriva hit om allt jag håller på med. Men tiden är knapp, facebook är mycket lockande och kvällen är kort! Men maybe, hinner jag skriva ännu ikväll. Annars kan ni räkna med att höra något från mig imorgon!

UPPD: publicerade några inlägg, de blev dock utan bild. Har mer inlägg jag tänkte publicera, men eftersom det blir så boring utan bilder, kommer de upp imorgon istället.

tisdag 13 december 2011

RANDOM GUBBE.



Inte för att jag är den människan som blir skrämd i första taget, men idag fick jag en smäll på nosen, vilket resulterade i att jag var 5 före att sätta benen på ryggen och fly för livet.
Jag stod och väntade på att fara hem, då en 75 + årig gubbe kommer gåendes förbi mig. Inget speciellt med det tänkte jag. Men istället för att göra som alla andra 75 åriga gubbar, gå förbi raskt och inget mer med det, saktar han in farten, stannar och står och glor på min hals, en evighet med väldans ondskefullblick blick. Vampyralarm tänkte jag.
Sedan då han glott på min hals i ca 10 sekunder, går han iväg. Där står jag livrädd. Jag vill inte bli biten av en vampyr, allra minst av en 75 årig.

Heidi, hörde att de har specialpris på face blod i köpcentrumet

BEEN THERE, DONE THAT.

Idag total facerapade jag en kompis facebook, under den tid då jag egentligen borde gjort ett inlämningsarbete. Sedan spelade jag ut Angry Birds spelet på 30 minuter. Det blev visst en sväng musik också. JAG KAN SPELA GITARR!!!

Heidi, alive

OMTAGNING.

Igår hade jag omtagning. Gick väl hyfsat bra, om vi bortser från de 15 första minuterna, då jag satt och inte visste när man fick börja. Dit for 15 värdefulla minuter, som resulterade i att jag var den nästsista som lämnade upp provet. Dock berodde det sistnämnda inte på att jag hade mycket att skriva och drabbades av stress, snarare av att jag var på dåligt humör och ända från morgonen hade planerat att om jag för en gångs skull får en chans att missa en lektion, ja då tar jag vara på varje minut jag kan sitta och se ut som jag funderar (egentligen vilar), bland en massa andra buzy living människor, istället för att slita på lektion.

Heidi, kan planera

VÄLTER TRAFIKMÄRKEN.

Efter att jag igår, enligt min personliga åsikt, väntat alldeles för länge på att bli hämtad från skolan, ståendes i ett totalt snönedfallsvirvlande av snö, resulterande i vita pariklar fastklistrade på alla kläder, blev jag äntligen hämtad. Då jag ska stiga in i bilen är bilen tydligen så nära parkerad brevid ett trafikmärke, så jag råkar slå upp dörren i enorm fart mot trafikmärket.
Det trafikmärket hade nog aldrig fått en hårdare smäll. Värsta 360 svingen.
Att allt inträffade i 4 rusningen gjorde saken ännu bättre.

Heidi, som vill i den varma bilen.

DET DÄR MED ATT SVARA I TELEFON.



Brukar få feedback av mina vänner i form av att jag allt för sällan svarar i telefon. Det är alarmerande då dethär är så pass vanligt att jag ibland får den som första morgonhälsning istället för ett "hej".
"ALLTSÅ HEIDI DU HAR VARKEN PÅ TELEFONEN ELLER FACEBOOK, HUR TÄNKTE DU NU RIKTIGT?"
Anyway, idag blev det ännu en gång bevisat att jag och telefonen kanske inte är bästa samarbetspartners. Men vad kan man? Är man populär, så är man.

Heidi, kontaktas bäst genom bloggen

måndag 12 december 2011

MINIRÄKNAR RACKARN.

Idag hade jag omtagning. En minut innan vi ska gå in i klassrummet, kommer jag på att vi behövde miniräknare i provet. Drabbas av enorm panik, störtdyker ner i väskan full av patetiska blåa häften, hårborstar och penaler. Drabbas av ännu större panik då den hyfsat stora miniräknaren inte syns till. Min ljudnivå blir högre och högre. Orden förvandlas till skrik. Människorna som går förbi börjar glo på mig underligt, jo det har just ringt in och det är största rusning i korridoren, då alla väljt att gå till lektionen först då nästa lektion börjar. Ingen chans att någon missar den ropande 1an.
Hittar inte miniräknaren. Dyker en gång till ner i väskan, kommer upp till vågorna utan resultat. Miniräknaren är borta. Provet börjar. Mina vänner säger att vi måste gå in i klassen nu, för att ibland räcker inte platserna till. Då uppstår värre panik än någonsin. Samtidigt som vi börjar gå mot klassen, gör jag en störtdykning med handen in i väskan, och där hittar jag en liten miniräknare. Dock inte miniräknaren jag söker, men en basic som jag använde i 7an. Miniräknaren hade aldrig känts komma så bra till pass som den gjorde då. Hur den hamnat dit är en okänd femma. Men jag har miniräknaren i handen, och det är allt jag tackar ja till. Provet börjar.

Då jag kommer hem på kvällen och söker i väskan, vad hittar jag? Jo, miniräknaren jag sökte.
Gömställe? Mellan ett av de patetiskt blåa häfterna. Och där tyckte jag det fick stanna.

Heidi, ägare av en stor väska full av skit.

MÅLET.


Efter dagens omtagning är planen att blogga 4/5 gånger per dag. Försöker satsa på ett månads arkiv bestående av 100 inlägg. Och som jag skrev tidigare, detdär med att fota ska väl också förbättras.
Ändring ska det bli.

TYSKA.


Var allmänt väldigt opepp på tyska idag, så satt och inväntade lektionen genom att hoppas med tummarna upp i luften, att läraren skulle vara sjuk. Fem minuter senare kommer en annan lärare in i klassen - läraren som skulle hållit lektionen var sjuk. Då kan ni gissa vem som blev glad.
Ibland har jag ödet på min sida.

Så då vi blev ombedda att göra uppgifter tyckte jag det passade bra att spela lite angry birds. 
Det hör till att man ska ropa man då man klarar en bana.
Det gjorde jag. Hårt. Lite för hårt.
Men det märkte jag förståss först då det redan var försent.

Heidi, tjej med både tävlingsanda & vinnarglöd

"REAKTIONER KNAPPARNA"





Lyckan som uppstod då folk äntligen börjat trycka sina åsikter på reaktionsknapparna under varje inlägg. Dock är de ju inte så speciellt fantasifulla, men de ger er läsare iaf en liten chans att ge era åsikter. Kan säga för min egen del att reaktions knapparna ofta glöms bort, man tänker inte på dem. Men kul att ni hittat till dem!

Förövrigt ska jag ta och skaffa bloglovin' för att kunna kategorisera min blogg. Att ha den liggandes i kategorin "allt" på #432397, nej - så kan vi inte ha det.
En sväng med design av bloggen, och mer foton skulle väl också vara uppskattat.

TILLBAKA PÅ EN MÅNDAG.

De mest intresserade märkte att det inte blev någon bloggning igår. Övande till omtagning för hela slanten istället. Hej, mitt liv leker.
Men nog om det, idag är jag tillbaka för att uppmuntra världen med mina utskämmanden och allmänt trevliga liv. Hoho.

lördag 10 december 2011

FANTASIN PÅ BOTTNEN.

Ursäktar för den mycket beskrivande rubriken och kör genast in på bilbanan för att komma till samtalsämnet.

Ja, lördag idag. Kan inte minnas av en enda lika slö lördag som denna. Var ju meningen att jag skulle pluggapluggaplugga idag, för att lära mig kemi, men blev ju inte riktigt så. Satt istället hela dagen och lyssnade på musik + spenderade tid på vårt allas facebook. Så kan man också göra.

ALDRIG NÖJD.

Påminner mig om någon låt, med exakt samma namn, som spelades all the time på P3 för några år sedan.
Anyway, as usual har jag problem med designen på bloggen. För samtidigt som jag vill ha en babyrosa blogg med färgglada bilder ända upp till taket, skulle det kännas så mycket mer diskret med en blogg i vita nyanser.






Några exempel på hur bloggen sett ut genom tiderna. Skulle kanske vara bäst att göra en blandning av allihop?
Läsare välkomnas fritt fram med idér!

DE´ E LUNGT.

Även fast jag är en duktig tjej med stort ordförråd, har det börjat haka upp sig. "Äh, det är lungt" har börjat upprepas 24/7 i alla de möjliga situationer.
Som då en lärare fick mig att slå mig fördärvat i kanten av ett bord, och flög som en handske fram i klassen. "Äh, det är lungt", sade jag fast mitt ben domnade och kroppen sved värre än någonsin.
Samma då någon steg mig drastiskt på foten.
Och inte minst då jag skulle göra välgörenhet för ett par veckor sedan, och chefen beklagade sig över att denna var mitt i lunchen, med mat i munnen.
"De´e lungt", sade flickan med det trassliga håret, som ska föreställa jag.
Ett sådant BRA första intryck! Bäst helt enkelt.

Heidi, som tycker mycket är " lungt"

LÖRDAG.

Egentligen borde jag sitta och läsa in kemi för hela livet just nu, för att undvika att skriva en 4:a igen på måndagens omtagning. Men eftersom bloggandet kändes lite mer efterlängtat, lyckades jag bli fastklistrad vid datorn isället. Life is hard.

BLOGLOVIN'


Nu är det såhär att jag bestämt mig för att bli bloggare. Finns liksom ingen annan utväg att lyckas då min skolgång ligger nerbäddad under jordsytan för tillfället. DÄRFÖR skulle det vara jättesött om ni började följa marshmallowforest på bloglovin!
Alla lyssnar på Heidi.

DANZA POLONÄS

På onsdag skulle vi dansa polonäs på gymnastiken. Liksom alltid erbjöd jag mig att dansa pojke, eftersom pojkarna var hälften så lite som flickorna. Kan för övrigt inte flickstegen heller, eftersom jag alltid erbjudit mig att dansa man. Slingrat mig undan med det lättare liksom.

Allting gick bra, tog rätta steg, mina danspar skojade och allt var frid och fröjd. Allting går prima tills jag ska hålla ett av mina danspars händer i en konstig piruett?. Just då drar hon tydligen bort händerna.
Alla med dirty mind kan förstå hur det hela slutade. Jag skämdes ögonen ur mig.

Heidi, dansar flicka nästa gång.

onsdag 7 december 2011

SUDDAREN.



Idag på biologin skrev vi väldigt mycket. Så pass mycket att jag inte hängde med och hade chans att skriva snyggt, vilket resulterade i ett hav av snurriga blyertsbokstäver i häftet. Då texten på smartboarden äntligen var slut, och vi blev tillbedda att göra uppgifter, tog jag och renskrev allt med bläckpenna, och suddade ut alla blyertbokstäver. Ett väldans hav av sudd. Skuffade ner det på golvet. Forsätter renskriva, skuffa ner suddet på golvet.

Till sist är jag klar med renskrivandet, och skuffar ner den sista oceanen av sudd på golvet i segergest.
Det är först då jag upptäcker att den okända person som sitter brevid mig, har sin väska, öppen på golvet. Och i väskan, låg ett stort hav av sudd.

Heidi, seglar helst på spegelblankt hav.

SKAKA HAND.


På måndag hade vi vår första biologilektion. Eftersom det är vinter ( även om det inte finns någon snö), har jag ändå lyckats dra på mig en förkylning.
Så då alla i klassen börjar tränga sig in i klassrummet, börjar min näsa rinna totalt. 
I en trängsel bland 30 personer, finns det ingen möjlighet att få ner handen i väskan och dra upp en näsduk. Att en snubbe står och pratar med mig och konjikter? (eller något i den stilen) som tydligen ska ha något att göra med kostymklädda män?, gör situationen inte lättare. Det enda jag kunde göra var att torka av snoret i handen. Ingen såg ju ändå, alla var fullt besatta av att prata och tränga sig in i klassen. Det går jävligt långsamt, och skaran av människor som ska in klassen blir inte ett dugg mindre.

Det är först då jag inser varför det tar så länge för alla att komma in i klassen. Läraren står nämligen och skakar hand och presenterar sig för alla ensikilt. Där står jag med min snorfyllda hand. Det finns ingen utväg. Det enda jag kunde göra var att snällt sträcka ut min snoriga hand, och skaka hand.
Stackars människa. Det är just dethär som kallas dropp smitta.

Heidi, snorig droppsmittare

tisdag 6 december 2011

6.12.2011

Idag är det Finlands självständighetsdag, Finland fyller 94 år.

Även fast jag ofta gnäller om att jag inte trivs i Finland, finns det nog en sanning att det här är det bästa jag varit med om. Det bästa jag varit med om, även om det finns så otroligt mycket i mitt liv, jag velat hoppa över. Så mycket som jag aldrig borde ha måstat genomgå. Sådant som jag kanske aldrig hade genomgått om jag varit någon annanstans.
Men samtidigt är det dehär som har gjort mig till den jag är idag, till den jag alltid kommer vara.
Och det är skrivet i stjärnorna. Det är verklighet.

För jag får äta mat, jag har tak över huvudet, jag kan vakna och känna att det är fred, jag får tycka om vem jag vill, jag får vara den jag är. Utan att någon säger nej. Och det är kanske det finaste. Att här, hindrar ingen mig. Ingen. Jag har en framtid.

Grattis till Finland, och sen det största tack någonsin åt krigsveteranerna som har gjort denhär sagan möjlig. Den finaste saga som vi någonsin kommer få höra.

TISDAGSHÄLSING AV BLOGGAREN.

Morjens! (som för övigt betyder "du vet väl att du är dödlig", med andra ord inget att rekommendera som hälsingsfras då du pratar med äldre människor... Bara som en hälsing åt alla er som har en tendens att känna igen er i det jag gör)
Tisdag/självständighetsdag idag, skönt med ledigt.
Har varit på ett evangemang i staden, varit social och ätit fudge.
Har planerat att plugga idag, yee, samtidigt som jag ska uppehålla bloggen rejält. För övrigt ursäktar jag för de fina, tillfälliga paint bilderna, förhoppningsvis orkar ni med dem ända tills jag hinner lära mig alla photoshop's funktioner.
Sedan var det visst meningen att jag skulle skicka brev till Santa Claus idag. Busy living.

O RÅDLÖSA BAKAREN.



På söndagen, efter allt provläsande, bestämde jag mig för att försöka fixa julkänsla genom att baka. Hann blanda allt. Det var först då allt var ihopblandat som jag insåg att sockret var slut. Söndag kväll, alla affärer stängda, yes!
Men o rådlös bakare som jag är, började jag riva sockerbitar i en rivmaskin. 
Jag tog i så hårt att apparaten höll på att gå sönder. Böt då till att hamra sönder sockerbitarna med en kavel istället. Ett jävla smällas i hela huset, kan jag berätta.
Det hela slutade med ett X antal 1/4 stora sockerbitar i smeten.

Heidi, Mästerkock

MÅNDAG.


Tjenahej. Gnällande flicka här hej. Har varit en oehört jobbig dag, enorm huvudvärk sedan första lektionen. Försökte ändå bita ihop och stannade kvar. Imorgon är det tack och lov självständighetsdag, vilket bidrar med en extra ledig dag. Verkligen tid att vila upp.

måndag 5 december 2011

VECKANS PLANER.






Veckans planer överlag. Blev ett väldigt slarvigt, snabbfixat och otydligt inlägg. Tråkigt med dålig kvalitet, avskyr att ladda upp sånt jag inte känner mig nöjd med.
Anyway, skönt med självständighetsdag bland allt skoljobb, om du frågar mig.

söndag 4 december 2011

SÖNDAGSPLUGG.


Någon annan än jag som känner att söndagen alltid antingen blir
A. en pluggdag då du ångrar dig totalt över din lathet och stressar ihjäl dig med allt de skolarbete du skjutit upp hela veckan
B. en dag då du ligger hela dagen på soffan och gnäller om hur tungt och tråkigt allt är


Spenderat dagen med alternativ A. Läst på kemi för allt vad jag gått för. Tungt, men vad gör man? Är inget att rekommendera att skriva en 4 på omtagningen igen.
Anyway, känner att jag varit duktig flicka, så tänkte ta och vila framför tv:n resten av kvällen.

KÄK INFÖR PROVLÄSANDE.


Taggar upp med mat inför provläsande, som blir dagens jobbområde. Blir väl lite sådär extra fint (och roligare) då man pyntar till det med parasoll. Kan väl hoppas på en extra läskick, då jag blir tvungen att läsa in alla atomnummer, estrar och alkaner.

lördag 3 december 2011

JULSTJÄRNOR & BLÅA MUFFINSAR.


Idag blev det att stiga upp tidigt, laga mig klar - och fara på komplettering. Jobbade med uppgifter och vek pappersstjärnor i någon timme, käkade sedan lasagne & muffinsar med blå glasyr.
Resten av dagen sattes åt att fixa på bloggdesignen, som för övrigt nu börjar kännas helt okej, endast fotografering av header och ev. bilder kvar!

FREDAGEFTERMIDDAG.


Såhär såg det ut igår, fredagen den 2.12.2011 i skolan. Det var tydligen bara jag kvar i skolan. Älskar skolan så pass mycket att jag stannar efter jag slutat!
Ironi.

BRÄCKA UPP BYXOR.

Du vet att du är jättebra då du ska sätta dig på golvet, sänker ner dig längs väggen - och byxorna brakar. Det bästa är att det hela inträffar efter första lektionen - vilket resulterar i att du får gå runt i skolan, i 6 timmar till, med söndriga byxor.

torsdag 1 december 2011

PEPSODENT SMILE TJEJEN.

Idag kom YLE till skolan och frågade om de fick fota mina tänder. Dock tackade nej, att stå i tv framför hela Finland och visa mina tänder efter att jag ätit massa bröd, är inget jag eftersträvar.