En knapp tid efter min comeback, drar jag genast igång kampanj? Jadå - genast efter comebacken. För då jag bestämt mig för att jag vill göra något, då gör jag helt enkelt det.
Har i alla fall för övrigt, länge funderat på att dra igång en kampanj. Och eftersom tiden kändes rätt, så tog jag tag i tjurens horn. Kampanjen dyka upp förr eller senare. Den som lever får se.
Dehär ska föreställa min comeback. Då jag, still alive kommer tillbaka efter en provvecka. Då jag kämpat mig genom 6 olika prov under beloppet av en vecka.
Samtidigt är det här välkomsttalet, "bandet klipps av" momentet då dörrarna till marshmallowforest öppnar allmänt för verkligheten. Idag börjar det.
Sedan för att påpeka designen. Med allt för stor tidsbrist växlat med allt för många frågor när dörrarna öppnas, fick det bli såhär. Så nej, designen är inte klar, och länkar och grejer håller jag på och jobbar med.
Men det här ska funka, en mörk stjärnhimel har väl aldrig varit fel i vintermörkret?
Lilla läsare, det här är ingen overklig modeblogg - dethär är sanningen om allt.
Sitter och kollar på gubbar, som med enorma yxor hoppar desperat omkring - och tävlar om vem som hugger av en stock snabbast.
Det är så min fredags kväll ser ut.
DÄR KOM VINSTEN!
Först och främst, vill jag beklaga alla depp inlägg som dyker upp på bloggen för tillfället. Det är tungt just nu och jag vill inte orka, samtidigt som jag lovat mig själv, så in i norden, att inte ge upp.
Och allt känns så otroligt lättare då jag skriver om det.
Förövrigt borde jag coola ner och skriva längsta psykologi uppsatsen (på engelska!) ever, och sedan dyka ner i soffan för att kolla på reportage från staden som har betydelse längst in i hjärtat, the one and only - Barcelona!
Ska också ta och tillägga grattis till Isa, som för tillfället har det liite bättre än jag, då hon lever sitt liv som utbytesstudent i USA! Grattis!
Jag hann bara komma in i skolan imorse och sedan började tårarna rinna. Men det var lungt, så mycket folk hade tydligen inte hunnit anlända ännu. Förvillad, sorgsen och ensam. Orkade inte.
Övervägde att genast gå till skolkuratorn och sitta där och gråta hela dagen, men tog och bet ihop och for efter mycket om och men, på timmarna ändå.
Än en natt då jag vaknat med jämna mellanrum och inte kunnat somna om. Huvudet har känts för tungt, tankarna varit allt för många. Har slitit bort allt från min närhet, försökt ignorera allt och alla - och slutligen somnat om efter att gång på gång intalat mig själv att "jag stannar hemma imorgon". Vaknat massvis gånger igen, tröstat mig själv till söms med än en gång, den för ögonblicket enda tanken, "jag stannar hemma imorgon".
Jag vaknade på morgonen, steg upp och så började helvetet igen. Och än en gång fick jag leva med det. For till skolan, hvetet själv. Levde, (eller det ordet är inte vardagen värd), snarare grät inombords varje lektion. Ljög ihop lögner i huvudet, misslyckades spela upp dem och de förvandlades till failade uppdrag. Och intalade mig själv att det inget gör, för saker ska ändras. För tiden är knapp.
Jag vet inte varför, eller snarare kanske vägrar jag våga låta mig inse, men något är fel - så jävligt fel.
Ingenting är rätt, Allting är fel.
Det var meningen att jag idag, tillsammans med ett par andra skulle samla in pengar till välgörenhet. Det kändes riktigt bra att få hjälpa, eftersom jag alltid viljat lägga en röst på de svagare, hjälplösa människornas sida.
Men så kom ju dethär emot: alla tankarna, alla känslorna och allt det andra - "go home" var den enda återvändsgränden.
Måndag morgon. Sovde dåligt inatt. Vaknade tidigt då någon pratade.
Vaknade någon timme senare. Kolsvart i huset, tyst som i graven. Trycker på lampan, inget händer. Försöker igen, nothing happens. Ser ut ur fönstret, himlen ser total hemsk ut. Forfarande hörs inte ett ljud.
Random but true sådär på en måndagsmorgon - trodde jag jorden gått under.
Idag efter middagskäket hade jag bestämt mig för att ägna kvällen åt att fixa inlämningsuppgifter & annat stuff, mestadels sånt som ska fixas på datorn.
Sätter mig ner med fysik. Skitsvårt, men just då jag fattat vad man ska göra så POFF och strömmen far av. Där sitter jag i mörkret med mina anteckningar.
Strömmen var borta i 2 timmar. Då jag kämpat klart med alla läxor man kunde göra utan dator, och jag var beredd att chillaaa, då kommer strömmen tillbaka. Yes! Back till work, så att säga.
