Idag hade jag omtagning. En minut innan vi ska gå in i klassrummet, kommer jag på att vi behövde miniräknare i provet. Drabbas av enorm panik, störtdyker ner i väskan full av patetiska blåa häften, hårborstar och penaler. Drabbas av ännu större panik då den hyfsat stora miniräknaren inte syns till. Min ljudnivå blir högre och högre. Orden förvandlas till skrik. Människorna som går förbi börjar glo på mig underligt, jo det har just ringt in och det är största rusning i korridoren, då alla väljt att gå till lektionen först då nästa lektion börjar. Ingen chans att någon missar den ropande 1an.
Hittar inte miniräknaren. Dyker en gång till ner i väskan, kommer upp till vågorna utan resultat. Miniräknaren är borta. Provet börjar. Mina vänner säger att vi måste gå in i klassen nu, för att ibland räcker inte platserna till. Då uppstår värre panik än någonsin. Samtidigt som vi börjar gå mot klassen, gör jag en störtdykning med handen in i väskan, och där hittar jag en liten miniräknare. Dock inte miniräknaren jag söker, men en basic som jag använde i 7an. Miniräknaren hade aldrig känts komma så bra till pass som den gjorde då. Hur den hamnat dit är en okänd femma. Men jag har miniräknaren i handen, och det är allt jag tackar ja till. Provet börjar.
Då jag kommer hem på kvällen och söker i väskan, vad hittar jag? Jo, miniräknaren jag sökte.
Gömställe? Mellan ett av de patetiskt blåa häfterna. Och där tyckte jag det fick stanna.
Heidi, ägare av en stor väska full av skit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar