Okej, skrev inget igår, men så blir det ibland. Bloggar idag istället.
Och dethär med bloggandet, jag vet inte. Jag tycker det är jättekul, jag blir glad av att skriva, men endå känns det i bakhuvudet så omöjligt. Jag inbillar mig att läsare tror att jag aldrig gör de saker jag skriver om, för de låter så otroligt. Inbillar mig att läsare tycker att jag bara sitter och försöker verka rolig. "Liksom hur skulle hon kunna lyckas med sådär mycket varje dag?" Jag är rädd för att inte bli tagen på allvar.
Men vet ni? Även om det låter otroligt, så har jag gjort precis allt vad jag skrivit om. Allt.
Så vad försöker jag säga med det här inlägget? Jo, jag vet inte om vi kan ha det såhär. Att jag skriver om alla de stunder i vardagen då jag skämmer ut mig, men endå har ett stort lénde på läpparna varje kväll pga. hur mycket konstigheter jag hunnit med under hela dagen.
Jag överväger att börja skriva mer om mitt liv, vad jag gör och så. Men sanningen är att allt det jag gör bort mig, egentligen är mitt liv. Och jag skriver så mycket hellre om det, än leker modedocka och skriver om ett jobbigt tonårsliv (hej, idag var jag i skolan), precis som alla andra i den här staden.
För en sak är säker, nån modeblogg ska det här inte bli.
Återkommer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar