måndag 22 augusti 2011

S.I.C.K - SAD, ILL, CRYING & KEYLESS

Då man är sjuk (värk i hela kroppen & ev. bihåleinflamation), och är 5 före att inte fara till skolan för man mår så otroligt dåligt - men man endå far för att visa den grymt perfekta skolelev man är, kan man se att man inte är i skick på andra håll än att man delvis: 1. sitter och gnäller över kölden varannan minut medan ens klasskompisar svettas, 2. man får skrattutbrott i matbordet på luchen så man rent utav ligger över matbordet med händerna runt huvudet och garvar så tårarna rinner. Sedan tar du en paus för att inte tappa andan, är tyst några sekunder - och börjar sedan storgarva hysteriskt igen. Och dels 3. man tycker lektionerna kan jämföras med en ögonblinkning.

Men man kan lyckas med så mycket mer än det ovannämda. Ska lugna ner mig och sammanställa part 2. av dagen - det vi kallar dagens fail helt enkelt. I nästa inlägg får ni läsa om det.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, var det väl någon som sa?

UPPD. Här har ni dagens fail:
Efter att ha varit ickeomtyckt av min gymnastiklärare i 2 år måste jag passa på att satsa stenhårt från början då vi fick en ny gymnastklärare nu i gymnasiet. Så då skulle vi presentera oss själva och berätta om en sport vi håller på med. Jag sade att jag tycker om att se på fotboll i tv:n. OCH att jag springer/joggar 2 km varje dag. Läraren blir jätteinteresserad och pratar längre med mig än någon annan. Allt går bra tills läraren i slutet av lektionen säger att vi ska ha jogging nästa jomppatimme. Det var då jag insåg vad jag gett mig in på. 
Hur lyckas jag? Du ska vara oerhört glad att du inte är lika dum som mig.
Och du som stjälde mina hjärnceller får gärna lämna tillbaka dem (helst före söndag så jag hinner planera ut en grym (!) idé hur jag ska fixa denhär joggingen pga. min passform i form av en köttbulle)
p.s en av mina klasskompisar tyckte tydligen min fredags moped-incident var lite kul. Okej, om jag ska vara ärlig GARVADE hon.
Då jag var liten (okej, för år sedan ville jag bli komiker...KANSKE något jag kunde satsa på, jag menar - jag skulle i alla fall inte behöva oroa mig för att inte hitta jobb och förbi pank)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar