Idag blev det min tur att ha den efterlängtade engelska presentationen. Var så otroligt nervös.
I alla fall, jag står längst fram i klassen och läser ett A4 papper med engelsk text, och känner hur hela världen gungar & hur mitt stammande blir högre och högre. MEN det gick bra, fick klassen att skratta då jag berättar om mina simleksakshästar.
Frågorna som folk frågade gick helt okej att svara på de med. Vissa höll med mig totalt angående vad jag berättade om, medan vissa tyckte jag var helt ute och cyklade, men vem bryr sig?
I slutet blev diskussionen så pass ivrig angående ungas drickande (hur kom det in på det spåret?) så jag hamnar stanna där längst fram i klassen, och se glad ut eftersom läraren glömt att jag fortfarande står där.
Sen märker hon att jag ännu står där, så då uttrycker hon något i stil med "OOOOHHH, POOOR YOU, YOU ARE STILL STAYING THERE! WE FORGET YOU, NAAAW :) " Då drog jag mitt stora smile och hela klassen skrattade. Då kände jag mig lycklig.
Jag tycker om då folk "naaaw":ar åt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar