Jag vaknade imorse med ett väldans ryck. Någon annan som känner igen sig i "HAR JAG FÖRSVIT MIG?!" rycket? Hade förutspått det kvällen innan, att jag skulle försova mig alltså. Vakna upp klockan 11.00 av att huset skulle krylla av ivriga kalasande barn. Höra trappstegen i trappan, se solen skina in genom det brevid liggande rummets fönster och se mig själv rusa upp i en speed på 130/h för att snabbt smälla igen dörren för att slippa visa mig offentligt i pyjamas för 12 åttaåringar. En ren mardröm.
Men nej. Klockan var 8.30. Tystnaden härskade. Söndag, min näst sista sommarlovs-sovmorgon. Dit för den.
EDIT: Har firat barnkalas idag. Varit skurken bakom skynket i "fiskdamm/godispås leken", blivit omdöpt till Amanda, visat enorm respekt & agerat fotograf. Det blev visst också lite för mycket tårta.
Åh, hör du, underbart, har knappt känt någon som gillat sådant tidigare jag heller! Riktigt roligt att du hör av dig också, känner ingen där från tidigare så är ju lite nervös ... du får gärna hälsa så att jag vet vem du är sedan? :D
SvaraRadera*ha, och din kommentar är långtifrån random jämfört med vad den här känns som*