Idag skulle vi debattera på modersmål.
"Är berättelser om olycklig kärlek mer syftat för män eller kvinnor?" var frågan.
En pojke i min klass framförde att olycklig kärlek berättelser nog garanterat är menat för kvinnor som drömmer om kärlek och lusläser Twilight.
Då ville läraren höra om någon protesterade. Ingen sträckte upp handen. Olycksfågeln jag drabbades - som vanligt.
"Heidi, du har suttit och sett totalt upprört förskräckt, WTF aktig ut - som du vore av en annan åsikt!" säger en röst i klassrummet.
Då fanns det inte så mycket annat att göra än att strida för mina åsikter.
"enligt statistiken är det unga finländska män som står för majoriteten av de tagna självmorden i Finland", säger jag. Like a boss.
Dock blev jag tillrättad. Men shit the same, huvudsaken är att jag stod upp för alla oss tjejer som inte sitter och dreglar över kärleksböcker, och som förstår att gå vidare fast drömprinsen gör slut.
// Heidi, gråter sig inte till söms med Bella's lullaby
Ber om förlåtelse för att jag rättade till dig, min vän :-( Nä, men kvinnopower! Woohoo!
SvaraRaderahaha nee de e no lugnt :D
Raderajaaa! ska nog ta och överrösa männen med kvinnoböcker om olycklig kärlek haha :D