En av de största utmaningarna med att gå i en klass där hela undervisningen går på ett främmande språk, är att förstå varandra. Kan bli lite svårt emellanåt att förstå varandra då det finns runt 8 olika nationaliteter, alla har sitt egna uttal och sätt att prata.
Då kan du emellanåt känna sig väldans dum då någon frågar hur många datorer vi behöver till grupparbetet och du svarar "yes".
Då ska vi inte nämna hur det känns att fråga "what?" i varannan mening då din bordsgranne är på väldans bra humör och väldigt pratsjuk.
Typ idag. Min bordsgranne var extra pratsjuk idag. Jag fick fråga "what?" ett X antal gånger. Det hela slutade med att jag kände mig dum, så jag valde att lé och svara på alla frågor med "yes", fast jag inte hade en blekaste aning vad snubben pratade om.
Jag trodde han pratade om skoluppgiften vi höll på med.
I slutet av lektionen kom det dock fram att han hade pratat om att han skulle raka av allt sitt hår, och kände för att höra lite respons.
Han kunde ju inte ha fått bättre respons än mitt "yes" på precis varje fråga.
Tänk bara om han hade frågat "do you think I would look stupid without hair?"
Och jag kör "yes".
Dock råder jag att om ni någon gång inte har en blekaste aning vad någon säger till er, alltid lé och se glad ut. Då spelar det liksom ingen roll om det går lite fel.
// Heidi, yes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar