Imorse var jag extra peppad på att komma så fort som möjligt till skolan för att jobba bort arbeten. Jag är just på väg att slinka ut genom ytterdörren då jag i hastigheten skymtar min hemnyckel, som jag aldrig har med mig. Funderar en sekund att ta med nyckeln bara för omväxlingens skull, men ångrar idén - straskar ut och smäller fast dörren med en smäll.
Sätter mig i bilen och väntar på att min käre taxichaufför aka min far, som för stunden i behag är ute med hunden, ska köra mig till skolan. Då min far anländer ska han gå in. Men dörren visar sig vara låst. Ironiskt nog ligger alla nycklar, inklusive den jätteviktiga bilnyckeln för att jag ska kunna komma till skolan, på bordet i tamburen. Jag hade med min låsningshysteri, utan att tänka mer på det, låst ut oss. Glad, kan jag inte säga att min pappa blev.
Jag var dock inte stressad, hade ju trots all mina 45 minuter tills jag började.
Pojkar och flickor, nu ser ni varför det gäller att planera att starta hemifrån i tid.
Heidi, utan nyckel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar