HELT PAKKO.

I framtiden tänker jag gifta mig med en musiker. HELT PAKKO. Bara måst. Livsnödvändigt. Typ meningen i mitt liv.

Ni som följt mig en längre tid vet att jag är svag för män med gitarrer (eller förövrigt män som öppnar munnen för att göra något vettigare än att spotta ut snus...). Men hej, vem vill inte gifta sig med någon som sjunger sånahär lullabies åt en då man är på dyngsurt humör en tisdagskväll? Helt ärligt, dör.
(no offense till min hårdrockar-älskande vän S.)