Har gått och fått äran att vara marshalk på min linjes studentdimission next week. Tackade spontant ja.
Efteråt berättade min lärare att därifrån hon kommer är det bara de intelligentaste, duktigaste och vackraste eleverna som får vara marshalkar. Då kändes det helt okej bra.
Dock har jag all rättighet i världen att vara nervös, med tanke på hur det gick då jag var kollektuppbärare i kyrkan på konfirmationen.... Det är nu jag får ångra min spontanitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar