Idag stod jag och väntade på att bli hämtad. Av en slump får jag ögonen på en moped som jag vägrar släppa ögonen från. Jag är fastklistrad med ögonen i mopeden tills den är utom synhåll.
Plötsligt hör jag världens tungaste andetag, flämtande, och något stå tätt intill mig. Är alltid beredd att någon kan komma och ge sig på mig, då jag står ensam väntades. Jag blev i panik och hann göra mig klar för att ta till självförsvar.
Vänder mig om. Jag möts av en liten, oskyldigt hårig tax som befinner sig några centimeter ifrån mig. Ler nervöst världens mest fejkade smile mot hunden. Ägaren såg dock inte värst övertalad ut. Hon tycktes snarare hålla fast vid teorin hon bildat, att jag var livrädd för hunden.
En sak är säker, min fantasi är det inget fel på.
// Heidi, karate kid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar