På måndag släpade jag mig till skolan fast jag led och var halvliggande på dödsbädden. 60% av dagen bestod av håltimme. På gymnastiken hade jag en lapp att inte behövde vara med. Men det blev inget på bänken sittande för mig inte. Jag fick i uppgift att gå på en 1 timmes promenad runt stan medan mina klasskamrater slet.
Jag vandrade längst stranden där solen sken, och vattnet skvallpade mot bryggorna. Sen tog jag vara på tiden genom att ringa till människor som jag vanligtvis aldrig hinner prata med i dagliga stressen. Jag klagar inte.
Då gymnastiken är som minst ansträngande, är den som allra bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar