Idag upptäckte min vän att jag hade totalraepat hennes häfte. Jag hade seriöst skrivit väldans fina kommentarer om fina personer.
Min kompis var dock av annan åsikt och tog pennan i handen för att stryka över. Jag drar till världens största gest i form av att skaka enormt på huvudet, som ett tecken att hon inte ska sudda över det.
Intressant nog lyfter jag blicken just i samma stund och möter lärarens blick.
"So you don't think so?", frågar han.
Jag kan känna hur hela klassen vänder sig mot mig. Jag vet ingenting. Liksom vad?
Intressant nog har läraren tolkat mitt huvudskakande (menat till min vän) som svar på hans fråga.
Jag har ingen aning vad han frågat. Men eftersom alla glor och han låter förvånad kör jag till med världens mest diskreta "YES!! :D", för att slippa pinsamheten.
Efter timmen frågade jag en klasskompis vad det var läraren hade frågat mig.
"Han frågade om vi tyckte personerna på listan, t.ex. Mannerheim varit viktig för Finland"
Mannerheim hör till de viktigaste i vår historia, och där hade jag totalt omedvetet framfört att Mannerheim inte var viktig...
Då hade ju roligt nog mitt slutliga "YES!" uppfattas som en slutgiltig bekräftelse att jag verkligen inte tyckte Mannerheim var viktig.
Bra Heidi.
// Heidi, en karl hit eller dit spelar väl ingen roll?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar