Idag började det igen.
Klockan 4 är jag på väg ut genom dörrarna, då jag ser en elev komma gåendes, på väg in i skolan. Skoldörrarna far i lås klockan 4, då är det omöjligt att komma in i skolan, så länge man inte är beredd att hysteriskt stå å bulta på dörren, för att någon 3a ska stiga upp för att öppna.
Människan är 20 meter ifrån dörren, och jag står redan i kylan på den iskalla gården, men bara för att visa den goda sidan av mig står jag snällt & väntar så människan slipper in.
Människan har kommit in i skolan, jag har gjort en god gärning och tar ett steg ner för trappstegen för att gå mot staden. Tror jag. Dras som ett tillbaka draget gummiband mot dörren och får en smäll. Det är då jag inser att jag sitter fast. I en skruv. "JAAAG SITTER FAST I DÖRRREEEEEEN!" ekar ropet. Människan som jag just släppt in genom dörren vänder sig om och tittar på mig, men fortsätter sin väg in i byggnaden. Tack så jävligt mycket. (att jag för övrigt sedan urminnes tider ogillat denna person, fick det att kännas ännu bättre)
Får ta till drastiska åtgärder för att komma loss från den
sönderrostade skruven. Kommer till slut loss, allt bra.
En kvart senare, då jag står i den pinande kölden väntandes på att fara hem, inser jag faktum att hela vanten är uppriven. Det var just vad jag behövde i den isande kölden.
// Heidi, would really catch a grenade for you
man måst ju bara älska dej! :-D
SvaraRadera