PRIMADONNA GIRL, ALL I EVER WANTED WAS THE WORLD.

Igår hade vi skolfoto. Fotografen bad de längsta i klassen ställa sig på den bakersta raden. Jag hör till de längsta flickorna i klassen, men jag ville sitta på bänken. Efter att ha stått längst bak på 9 utav mina 10 klassfoton, börjar det smaka trä. Tog valet att stå och böja ner benen. Plötsligt blev jag 20 cm kortare. Och det hela funkade. De korta flickorna hamnade att stå på bakersta raden, medan jag kastade ner mig på frambänken. Allt bra.

Det enskilda fotot var en annan femma. Alla tidigare fotograferade klasskompisar log ett litet diskret lénde. Jag var den sista ut att fotas. Då jag sätter mig ner på pallen lér jag inte ett diskret lénde. Jag drar allt jag förmår på mungiporna och lér världens största pepsodent smile. Fotografen blev minst sagt glad. "HÄÄÄRLIGT!!!" ropar hon ut i hela folkfyllda aulan. Då vänder sig alla människor runt omkring och börjar skåda in mina pepsodent smile photoshoots. Då blev jag stressad och började lé jättefult.
Alla föregågna klasskompisar blev fotade 1 gång. Jag blev bara värre varje gång blixten slog ner. Fotografen försäkrade endå att vi inte skulle ha bråttom utan satsa fullt ut. Efter 7 gånger bestämde vi att det nog endå var bäst att jag liksom alla andra, bara log ett diskret lénde.

Kompisfotot var närmast jämfört en katastrof. Fotografen bad mig luta mig mot min ena väns axel.
Resultat: världens största kamelrygg. Tacka högre makt att mina vänner dagen till ära var på snällt humör, och skonade oss genom att välja en annan bild, för att undvika faktum att få en kamel, alternativt ringare i Nortre Dam hemskickad i postlådan.