MAT TURER.

I min skola äter eleverna i två mat turer. Idag hade jag och mina vänner ingen aning i vilken vi skulle äta, så vi stod i matsalen och kollade scheman. Då vi klargjort att vi åt i den andra mat turen, bestämde vi oss för att lämna den proppfulla matsalen. Jag och mina vänner gick mot utgången, men då stannade mina vänner för att än en gång kolla på schemat. Jag står och pratar högt om att det nog ska vara svårt att
veta i vilken mat tur man ska äta. Sedan står jag och pladdrar i en evighet. 
Jag börjar blicka ut över matkön och får syn på två av pojkarna i min klass. "MEN SII DÄR E JU *!!" och "DÄR E JU *!!" "SIII VI HAR FÖRSTA MAT TUREN!!!" ropar jag ut.

Då jag inte får något svar, vänder jag mig om. Inte en skymt av mina vänner. Och där står jag MITT i matsalen och vrålar vem jag ser i matkön, inklusive ha vrålat för mig själv i miljontals minuter.
Börjar desperat titta mig runt i matsalen efter mina vänner. Får syn på dem. De står på andra sidan av matsalen. Jag står i mitten av matsalen, och har pratat med mig själv i 5 minuter.

Anländer väldigt upprörd till dem. Istället för att hålla god min och leka att det tidigare nämnda aldrig hänt, drar jag upp värsta upprörda vrålet "MEN NU HAR JAG JU STÅTT DÄR I 5 MINUTER I MITTEN AV MATSALEN OCH PRATAT MED MIG SJÄLV OCH ALLA TROR JAG E DUM I HUVUDET!"

Då, om människorna i matkön förr av någon märklig orsak inte uppmärksammat mitt tal med mig själv, var de informerade av faktum. Och de glodde på mig som om jag var Lady Gaga.