Igår skulle jag gå uppför trapporna i skolan. Jag är på väldigt glatt & taggat humör så jag går och slänger väskan, fram och tillbaka från höger till vänster. Jag fortsätter vara glad.
Till sist blir jag så glad att jag omedvetet går och sjunger "ett och två. ett och två" för mig själv. Liksom vem ska bry sig, jag är endå ensam i den stora trappan?
Där går jag alltså och "ett och två. ett och två":ar. Plötsligt vänder jag mig om. Jag var allt annat än ensam i trappan.
Bakom mig, gick en väldans stor trupp av människor. Ni skulle ha sett pojkens, som gick närmast mig, ansiktsuttryck.
// Heidi, guvenör
Hahahahaha! lyckat! :D
SvaraRadera