ALLTID JAG.

På teckingen fick vi besök av ett par kanadensare. En av kanadensarna går runt till alla i klassen, och frågar eleverna vad de heter. Jag mår låta som världens mest asociala människa (det vet ni dock att jag inte är), men ursäkta bara, men idag orkade jag helt enkelt inte glatt börja presentera mig. Ibland orkar man helt enkelt inte vara den som alltid lér och välkomnar gäster. Så jag bestämmer mig för att springa runt i den lilla bildkonstsalen för att försöka se ut att vara busy living med att hitta mina konstverk. Då kanadensaren gått runt till alla i hela klassen återvänder jag totalt diskret till min plats.
En stund senare ska vi ta våra teckningar vi börjat på och fortsätta jobba. Jag står alldeles ensam vid lådan med påbörjade teckningar, håller i min påbörjade teckning - och ska just börja gå iväg för att fortsätta. Men längre än så hinner jag inte.
Kanadensaren står framför mig och lér världens största lénde. Hon frågar om jag kan presentera de verk jag målat under hela kursen. Hela kursen består bara av ett tiotals olika lektioner, med andra ord typ 10 verk. Och hon vill jag ska presentera alla mina verk.
Som den ytterst gästvänliga och sociala prick jag är, fanns det inte så mycket annat att göra än att lé ett stort lénde, och börja presentera.
Det kanske ändå skulle ha varit enklare att i början presentera mig med ett kort "I'm Heidi" istället för att djupt analysera alla verk jag gjort under hela kursen?

// Heidi, målare